Göteborgsposten – 12 maj 1873, sida 1

SN Å , NYA oCnda lNenart sagdt med hvarje dag, som detta samhälle dröjer att göra något för att vid sig binda densamma. Blir ingen bana bygd mellan Kil och Göteborg, så förenas en mängd intressen om en bana Kil-Fredrikshald eller Kil-Kristiania, och då torde ångern komma nog sent. Kommer deremot en bana Kil-Göteborg till stånd, kan man vara temligen viss derom, j att det icke blir i vår tid någon direkt jerni väg från Kil till de nyss nämda orterna. Man i torde dessutom erinra sig, hvilka olägenheter Göteborg haft deraf, att det år 1837 lät ett Srockholmsbolag tillegna sig Trollhätte kanalsverk, och hvilka dryga umgälder vår trafik på kanalen derefter fått vidkännas. En motsvaI rande försumlighet skulle nu vara vida farligare, om man tänker sig, att man för den vig. tigaste trafiken på Göteborg skulle ställas i beroende af främmande bolag, och det med afseende på icke blott Göteborgs intressen utan äfven hela landets handels. Man har hört den antydan, att våra stora affärsmän kunde taga detta företag om hand och låta samhället i dess helhet slippa de förutsatta uppoffringarne. Vi må då först anmärka, att styrelsen för bergslagsbanan icke anser sig kunna bygga Kil Göteborgsbanan utan den nu al staden begärda aktieteckningen: utan denna blir det således ingen Kil-Göteborgsbana. Vi kunna tillägga, att en stor del af aktieegarne icke äro kapitalister utan affärsmän, at hvilka många sannoiikt med mycken svårighet bereda sig tillfälle att kunna vid detta företag för en följd af år binda de tillgångar, som annars skulle ingå i deras rörelse. Men man har äfven att taga i betraktande, att det icke blir de stora affärsfirmorna, som ensamma skörda vinsten. Om deras handelsvinst i följd af banan blir stor eller liten, är svårt att beräkna. Deremot är det icke omöjligt att beräkna en del al samhällsts vinst, och den anses blitva sådan, att staden får full ränta på sina tre millioner, äfven om aktierna ej ge vinst. Man vet, att på Gefle-Dala jernväg gå 9 tåg om dagen. Man kan väl då beräkna två tåg om dagen på Falu Göteborgs-banan med last af trä, jorn och malm, hvarje tåg på 40 vagnar. En deltagare i mötet förklarade, att ett enda bolags, nemligen Falu-bergslags nya storartade anläggningar skola komma att förskaffa banan derna trafik. Men man må här endast beräkna de två tågen. Låt det ena tåget vara lastadt med trävaror och det andra med jern och malm. De föra hvardera en last, eom kan lastas på en brigg, som betalar, inkommen med barlast, 68 rdr i hamnafgift. För den trälast, som då inskeppas, betalas i hamnumgäld 16 rdr och för jernoch malmlasten 120 rdr, om man räknar 1 : öre per ctnr. Sålunda skulle dessa två tåg inbringa 272 rdr om dagen åt staden i hamnasgifter eller 81,600 rde på 300 trafikdagar. Man må ytterligare erinra sig, att staden eger den afsedda upplagsplatsen vid Gullbergsvass. Den utgör 2 millioner qv.-fot. Det-är sannolikt, att den vinner 50 öre på qv.-fot i värde. Man kan ja icke heller påstå, att staden förut tagit improduktiva lån, ehuru en och annan motarbetat deras upptagande. Vattenledningslånet (2 millioner) var en god affär, som när som helst kan säljas. Det skall tvifvelsutan visa sig. att, om staden denna gång på kloka och aktningsvärda samhällsmedlemmars tillstyrkan ärager sig dessa tre millioner af femtio, man handlat så, som det höfves ett på samma gång omtänksamt och sörsigtigt som framåtsträfvande samhälle. Men man må ju dessulom antaga, att staden såsom aktieegare kan beräkna ränta på sitt kapital. Det är en obetvislad sats, att, ju längre en jernbansträckning är, desto större blir dess rentabilitet. Falu Göteborgs-banan har i jemtörelte med andra jernbanor i vårt land sördelen af att passera endast genom trakter, som kunna bidraga till trafiken. Statens banor hafva deremot ganska långa sträckor, som äro improduktiva, och de ge dock sina 5 46. Man behöfver icke påminna om Gefle-Dala-banan, hvars aktier från ursprungligen 100 rdr stigit till 480. Om det är omöjligt att beräkna, buru mycket större handelsvinst de nu i företaget deltagande affärsmännen kunna komma att skörda genom den nya förbindelsen med bergslagerna, kan man deremot taga för gilvet, att affärsrörelsen på platsen i allmänhet skall stiga betydligt. Då det redan i år försports, att en del af våra större exportfirmor kommer att med betydligt större belopp bidraga till bevillningen, kan en sådan ytterligare stegring med all säkerhet beräknas såsom on följd af den nya banan. Att denna omständighet har betydlig inverkan på de öfriga skattedragandes bidrag, behöfver ej anmärkas. Det är emellertid hufvudsakligen ifrån löntagare, kom man hört förspörjas vissa betänkligheter mot, att staden skulle inlåta sig på den i fråga satta teckningen. Det är också möjligt, att kemmunalskatten under några vissa år kan komma att höjas med 50 å 60 öre på bevillningsriksdalern. Det deficit, som skall betäckas genom beskattning, blir dock enligt beräkniog första året endast 33,750, det andra 78,750, det tredje 131,750 och först det fjerde 150,000 rdr, hvilken sistnämnda summa sedan också qvarstår för de femte, sjette och sjunde åren, under hvilka arbetet pågår, En löntagare på 3,000 rdr skulle då t. ex. kunna komma att under tre å fyra år så betala ett i plus af ungefär 18 rdr. För dem, hvilkas inkomst ej uppgår till 1,800 rdr om året, blir på grund af det lagliga afdraget bidraget nrasm mn mm —