Göteborgsposten – 10 maj 1873, sida 2

kran Utlandet. Våra läsare ha helt säkert mången gång ttalat sin undran öfver förhållandena i Turjet, på grund af de ständigt återkommande elegrammen om, att än den storviziren afgått ch än den; ja, det har tillochmed uppgifvits, tt makterna gjort framställningar i Konstanel om dessa oredor. Men det är dock en ris8 metod i dessa vizirombyten. Sultanen Abdul Aziz har verkligen en bestämd plan för igonen och söker blott efter de lämpliga medmedhjelparne för att med ett raskt slag gedomsöra den. Såsom familjens senior elter sin är 1861 aflidne broder Abdul Medschid i laga ordning kommen på tronen, har han sedan ett Artionde tillbaka städse rufvat öfver, huru han skall bete sig, för att icke hans broders äldsto son, den år 1840 tödde Murad Etfkendi, utan hans egen förstfödde Yussut Izzeddin, född först 1857, skall kunna såsom fullt berättigad arfvinge bli hans efterföljare. Förr i verlden bar man icke bråkat så mycket med den saken, utan för det mesta gjort kort process. Bejazet (omkring år 1400), den fjerde i o dningen af de osmaniska sultanerna, lät helt enkelt döda sin broder Yakub, Muhammed I och Murad II Åordnade tronföljden på samma sätt; men Muhammed IT (1451— 1481), Konstantinopels eröfrare, upphöjde blodsdådet mot anförvandter till en formlig rikslag. Murad III mördade sina fem och Muhammed III alla sina 19 bröder och deras bustrur, så att Achmed I, för att betrygga den osmaniska herrskarefamiljens sortvaro, upphäfde Muhammed II:s blodslag och uttryckligen förordnade, att efter hans död den traditionela ordningen, att den äldre skulle öfvertaga herraväldet, åter skulle bli upprätthållen, hvilket dock icke alskräckte hans efterföljare Osman II och 1murad IV från att förgripa sig på sina bröders lif. Från Ibrabim I (död 1648) ända tills nu har ingen sultan mera begagnat det politiska privilegiet att för tronföljdens och, såsom det hette, rikets frälsnings skull, begå slägtmaord; senioratet, fastän det icke bestämts af någon eanonisk lag, bar sedan dess förblifvit gällande, så, att för hvarje gång den äldste medlemmen at familjen följt den aflidno herrskaren l på tronen. i Det är med denna gamla sed, som den nuvarande sultanen Abdul Aziz vill bryta, i det han vill afskaffa senioratet och i dess ställe iuföra den saliska lagen, eller tronföljdens öfvergång till den äldste manlige arfvingen, isynnerhet som Koran alls icke lägger något binder i vägen härför. Detta har dessutom redan skett i Hgypten. Dervarande khediven, hvars broder Mustapha eller kusin Halil skulle enligt senioratsordvingen haft an