Göteborgsposten – 10 maj 1873, sida 1

sed, hittar man på att inrätta nattåg, och bums i är hela det gamla systemet kastadt öfverända i och vi sjelfva på väg alt bli försatta in i lefnadsvanor himmelsvidt åtskilda från våra gamla. Det torde icke dröja länge, förrän den ordinarie middagstimmen blir kl. 5 eller 6, då hvad engelsmannen kallar ths luncheon, det i intressanta målet mellan morgonfrukosten och middagen, blir för oss alla en oundviklig nödI vändighet, ett oemotståndigt magens kraf. En j bestämd vinst och den icke liten, kommer man emellertid att draga af denna förändring. Do särdeles på ungkarlsbudgeten ganska betungande och understundom röntaf skadliga aftonmåltiderna — vi tala nu icke om de stora, Carlsbads-patientalstrande, superna — skola så småningom försvinna och menskligheten till stort gagn för sig och sin verksamhet komma i säng en eller annan timme tidigare än förut. Äfven inom tidningsverlden ha nattågen som bekant förorsakat en omstörtning, hvilket batt till följd en för tidningsslukare ex professo skäligen obehaglig oregelbundenhet i hufvudstadstidningarnes ankomst hit och antagligen obehagliga vice versa. Och äfven inom detta område rubbas mångåriga, kära vanor. Så hörde vi en af dessa intensiva bladmenniskor, hvilka suga i sig avisornas innehåll med annonser, legala underrättelser och allt, alldeles som en Boa constrictor sväljer i sig en kanin, med tillfredsställelse helsa den nya förändringen bjertligt välkommen. Nu ska man då kunna få riktigt färska nyheter trån Stockholm jublade han i andarom — men knappt hade nägra få dagar förgått innan vi öfverraskades af att höra honom suckando utbrista: Nej tacka vill jag det gamla sättet, nu vet jag ju inte hvad jag ska läsa om qvällarne ! Vår alltid — aj, ursäkta — Dagens Nyheter rätt och slätt har begagnat sig af en i andra länder länge begagnad metod, neml. att antidatera sina nummer, så att man t. ex. här i Göteborg på Måndags morgon läser ett n:r, hvilket bär samma dags datum. Nåja, detta är på det hela taget alldeles icke egendomligare än att vi, likaledes här i Göteborg, på lördags morgon läser Söndags Nisse. Kasper är här redan på fredags morgon; onödigt fjesk på det hela taget! Fliegendo Blätter, Punch, -Journal pour rire, Vikingen och alla de öfriga källorna, ur hvilka sagdo skämt tidning össr med fulla händer och noga aktande sig för att citera, äro då här redan veckogamla. Å En och annan förbistriog kan, som sagdt, naturligtvis icke undvikas, innan det nya maskineriet arbetar lika exakt som det förra, och det torde väl kunna hända, att äfven våra läsare haft någon erfarenhet deraf under den förstutua veckan, något som vi dock skola beflita oss om att ej låta öfvergå till en obehaglig ovana. All den villervilla, alla dessa omkastningar af dagar och timmar ha helt naturligt i vårt minne återfört ett stycke dansk-vittighed, som vi sedan flera år haft förvaradt i våra samlingar, men hittills aldrig varit i tillfälle att meddela våra läsare. I Köpenhamn finnes som bekant en kunglig teater och — vi antaga att detta äfven är bekant — en konstnärsförening: ÅFremtiden, som hvarje år vid sastlagstiden brukar anordna en karnevalofest, hvilken, då töreningen råder öfver de yppersta krafter i alla riktningar, alltid brukar vara säsongens mest lysande och i de minsta detaljer fulländade tillställning. Dessa karnevalsfester bruka vanligen ätvoa illustreras af ett för astonen hopkomponeradt flygblad, en Karnevalstidende. För några år sedan fanns i en dylik tidning bl. a. inryckt nedanstående qvicka skämt med den ofvannämnda kungliga teatern, hvars styrelse lärer lemna åtskilligt öfrigt att önska och hvars repertoiro är till den grad konservativt gammalmodigt enahanda, att det nästan är obegripligt huru teaterns ekonomi under dylika förhållanden kan bära sig. Men vi lemna dessa, hit icke hörande funderingar och öfvergå till vår berättelse. Under en lång tid hade oupphörliga omkastningar skett i de tör teaterns ordinarie abonnenter bestämda föreställningar under det att samtidigt repertoiren varit mer än vanligt stereotyp. Med anledning häraf innehöll den ifrågavarande karnevalstidningen för sagde k. teater följande satiriska repertoire, hvilken vi återge på originalspråket, på det att den ej må mista någonting af sin ursprungliga saftighet: Repertoiret for naste Uge: Söndag: 3 Dage i Padua og 1 Söndag pas Amager (for Mandags Abonnenter). Handag: 3 Dage paa Amager og 1 Söndag i Padua (for Söndags Abonnenter). Tirsdag: 3 Söndage i Padua og 1 Mandag paa Amager (for Torsdags Abonnenter). Onsdag: Ingen Forestilling (for Onsdags dito). Torsdag: 1 Mandag i Padua og 3 Söndage paa Amager (tor Tirsdags dito). Fredag: 3 Mandage i Padua og 1 Tirsdag paa Amager (for Lördags dito). Lördag: 3 Amagere i Padua og 1 Söndag paa Mandag (for Langfredaga dito). Skämtet är, som man finner, harmlöst men ändå träffande. Anduligen börjar det nästan se ut som vi skulle få vår på fullt allvar. Bland andra glada förebud till denna fröjdefulla tidpunkt anteckna vi, alt icke mindre än fyra storkar i torsdags på morgonen voro synliga i Trädgården, uppmärksamt rekognoscerande terrängen. Tänk om familjen von Stork i år ämnade hitflytta en masse; Om man äfven bland storkarne skulle börja att klaga öfver — boEE A