Göteborgsposten – 9 maj 1873, sida 2

oupplösligt band. Men de skildes åt vid sjelfva altaret i så måtto, att Honor flydde bort från honom, liksom om han varit pestsmittad. Hon vill ej lefva tillsammans med honom, ej bära hans namn. Hon afskyr honom — hatar honom! — Hvarföre gifte hon sig då med honom? — Emedan kapten Glints hustru, som ej är Honors mor, var hjertlös och ovänlig mot henne, och emedan Darrel Moer erbjöd henne sin hand just i en stund, då hon som mest led af mrs Glints ovänlighet. Hon tyckte om honom och skulle ha lärt sig att älska honom med tiden. Hon gifte sig med honom med den föresatsen att för honom blifva en så god hustru som möjligt; men i sjelfva sakristian, der hon stod efter att ha undertecknat sitt namn i giftermålsregistret, lade han så fullständigt sin skurkaktiga natur i dagen för henne, utt hon i högsta förfäran flydde bort från både kapellet och honom. Det var först efteråt, som jag erbjöd henne min hand och erfor, att hon älskade mig. — Det är en högst sällsam historia, sade lady Rothsmero. — Ja; jag har rådfrågat en lagkarl och fått den upplysning, att Honor är bunden vid Moer, så längo han lefver. Hon kan ej få sitt giftermål upphäfdt — hon Har ej giltig anledning för utverkandet af en skilsmessa. Mitt enda hopp är, att Darrel Moer möjligtvis har en hustru förut, som lefver. — Hvad anledning har ni för ett sådant hopp? frågade grefvinnan nästan hviskande.