— Grekvinnan af Rothsmere, Hugh, om hvilken jag förut talat med dig, såsom du torde erinra dig. Vi fingo introduktionsbref till henne, då vi foro till kontinenten förlidet år — mrs Early och jag — och hon inbjöd oss att tillbringa en månad på henoes stora slott i Ungern. Hon lefver som en prinsessa med en hel här af tjenare omkring sig. Henves slott ligger djupt inne i en skogig trakt, och vi foro många mil öfver hennes egor. På aftnarne fingo vi roa oss med enskilda teatraliska föreställningar, och hon reqvirerade cen särskild musikkår från Pest för att spela för oss. Mig till heder gaf hon också en lysande bal. Hon behandlade mig verkligen, Hugh, alldeles som om jag varit en syster till drottningen. Jag inbjöd henne till England, och jag beder nu dig stanna qvar såsom min gäst under hennes vistelse här. Vi behöfva en kavaljer till vårt förfogande. — Ielar grefvinnan engelska? — Ja, och med den mest fulländade prononciation, Hugh. Jag tror, att hennes far eller hennes mor måste ha varit från England. Dessutom vet du vil, att ryssar och ungrare ha så lätt för att lära sig alla möjliga moderna språk, att de sedan tala dem lika bra som sitt modersmål. Lady Rothsmere talar franska lika bra, som om hon vore född i Frankrike, och tyska, som om hon vore född i Tyskland. H-ad ungerskan beträffar, så är hon naturligtvis hemmastadd deri. — Jag längtar efter att få se henne, sade sir Hugh. Hon torde bli ett angenämt sällskap för Honor. Är hon mycket gammal?