Göteborgsposten – 6 maj 1873, sida 2

mlopp. Nämnda tidning uppträder emot dessa ykten och uppmanar aflärsverlden att icke ita sig förskräckas af några skrikhalsar, utan öra sig klar reda för ställningen. I går hette I et, säger bladet, att en minister vill afgå; i e ag säger man, att Tyskland gör svårigheter ör betalandet af krigsskadeersättningen. Båda ry yktena äro falska. Det förra kan man till n viss grad ursäkta genom sjelfva ställninren; det andra är alldeles falskt; för en elänlig spekulations skull rubbar man derigenom ste Frankrikes kredit, kränker sin egen värdighet ich utbreder skräck bland patrioterna. oc Officiösa tidningar berätta, att den repuhö nikanske deputeraden Turquet haft ett samtal ned Thiers, som sagt honom, att ställningen I. ir svår, men att han skall stå fast på den sti conservativa republikens botten och hoppas, ha att republikanerna skola fortfarande hysa förI sti roende till honom, så att han må med deas och alla kloka konservativas understöd 4 kunna öfvervinna ställningens svårigheter. m Emellertid hotar ännu ett moln att vålla tr Thiers harm och bryderier. Ett nytt komtå pletteringsval skall neml. ega rum i Lyon d. 44 11 ed:s, och man synes vara öfvertygad om, H att sjelfve communarden Ranc skall der bli st vald. Åtminstone ha de moderat-republikanska komitåor, som der bildats för uppställande af en moderat kandidat, upplösts efter de Rmusats fall, med den förklaring att de anse Ranes val icke kunna förekommas. Men hvem är denne Ranc? torde läsaren spörja. Ranc är en af de forne kommunisterna i Paris. Men han är icke någon vanlig sådan. Han är en farlig motståndare; och han sägevara den, som omorganiserat sitt genom Koms munens fall i oordning bragta parti, och det är hans kraft och skicklighet som ex-mairen af Lyon, Barodet, har att tacka sör sitt val. Under kriget var han Gambettas löjtnant i Lyon och höll tummen på ögat på de 4röda derstädes. Till hans anseende eller betydelse kan man sluta deraf, att Thiers icke vågat häkta honom, fastän han bevisligen varit med bland kommunisterna. Under det några af hans kamrater skötos på Satorys höjder, andra transporterades bort eller måste söka sin räddning i flykten, under det fängelserna öfverfylldes, fick Rane stanna qvar i Paris och bli medlem af municipalrådet derstädes. Man kan lätt inse, af hvilken effekt en sådan mans inväljande i nationalförsamlingen skall bli. Berenger, af venstra centern, tillkännagifvor, att han skall framlägga för nationalförsamlingen sitt förslag om republikens utropande, om regeringen icke anser det lämpligt att sjelf taga initiativet. Å andra sidan förmäles det, att regeringen skall hafva beslutat föreslå nationaltörsamlingen, att denna icke skall upplösa sig förrän i maj 1874. Denna mellantid skulle, tror man, sätta landet i stånd att med lugn efter områdets utrymmaude bereda sig till de stundande valen, hvarigenom man skulle uppskjuta den agitation, som annars oundvikligen åtföljer allmänna val Englands Underhus har återigen varit skådeplatsen för en af dessa politiska partidueller, hvilka nu en gång tillhöra det lands konstitutionela och parlamentariska lif. Under specialdebatten ang. budgeten hade neml. den konservative parlamentsledamoten för Westminster, Smith, väckt ett förslag, att regeringen skulle, innan man bestämde sig för en ytterligare minskning i de indirekta skatterna (finansministern hade som bekant föreslagit nedsättning i sockerskatten), upplysa huset om sina afsigter angående upprätthållandet och utjemnandet af den direkta beskattningen till kronan och kommunen. Den slutna falang, i hvilken de konservative uppträdde och fullständigt besatte alla oppositionens bänkar, visade, att de betraktade förslaget, hvilket var medelbarligen riktadt mot skattkammarkanslerns finansoperationer, som ett partimanifest för att gifva sina valmän för det blifvande parlamentet liksom en försmak af deras välvilliga grundsatser. Ett högljudt bifallsrop helsade förslagaställaren då han reste sig och förklarade, att den nuvarande budgetens politik afsåg att begagna hvarje öre af öfverskottet för detta och nästa år, för att lägga oöfvervinnerliga svårigheter i vägen för den hedervärde gentleman, som skulle om ett år innehafva Lowes plats som skattkammarkansler eller finansminister; att Gladstone icke hållit sitt i förliden augusti månad gifna löfte att lindra kommunalbeskattningen, och att han (Smith) derför ville töreslå, att Huset måtte förmå ministeren till att redogöra för sina planer ang. bibehållandet och utjemnandet af den direkta beskattningen till kronan och kommunen. Lowe hade ej svårt att möta detta angrepp, sägande, att han förblifvit trogen principen, att direkta . I gkatter drabba den rike och indirekta den I fattige, hvarför han aldrig ville utföra en eni sidig minskning af den ena eller andra sorten; på den grund hade han under detta år å ena sidan nedsatt inkomstskatten och å den andra sockerskatten. I följd häraf är regeringen visserlit gen ur stånd att f. n. tänka på en minskning af 3 kommunalbeskattningen; men endast mr Smiths okunnighet i finanstrågor kan tillåta honom påstå, att det äfven tör nästa års fioansminister är omöjligt att tänka derpå; tY, tillade i Lowe under starkt bifall från de liberala, jag r tänker bli min egen esterfoljare. Afsigten med hela förslaget var icke att ändra budger ten, utan att skapa ett misstroendevotum mot o I regeringen, lämpligt att åter framkalla en a Åglänsande vägran att öfvertaga makten och ett fjorton dagars rådoch dådlöst vandrande a hit och dit (ansvelning på sista ministerkrisen).