Göteborgsposten – 1 maj 1873, sida 1

han den grannlagenhet, som hans ställning ålägger honom: att han gaf företrådet åt sin älsklingtidä — fastighelsboken — är icke alls klandervärdt. icke heller att han framställde uppläggandet af fastighetsböcker. såsom ett mycket latt utförbart arbete, särdeles om man tager i betraktande grefvens egen törmåga, hvilken räcker till i så många och olika riktviogar. Att med honom förenade sig om afslag grefve Arvid Posse, förmodar jag icke grundade sig på rågat anspråk å den sistnämndes sida att gälla som logkunnig. utan allenast på hans ställning såsom chet för op: positionen och nu specielt såsom vägledare för landtmannapartiet vid den blifvande voteringen. enär hr Carl Ifvarsson afhöll sig ifrån att i d:skussionen deltaga. Det var gifvet, att h. exc. justitiestatsministern skulle till bemötande upptaga de inkast, som mot lagförslaget blilvit gjorda, och det är otvitvelaktigt, att de bletvo undanröjda, men det är å andra sidan uppenbart, att h. exc. lika litet förmådde rubba grefve Sparres sjelfförtroende, som inverka på deras öfvertygelse, hvilka gått upp i kammaren fullt beslutna att rösta omkull hela förslaget, såsom icke nog omfattande; om det varit mera omfattande, om det inbegripit äfven en inteckningslag. så skulle deremot invändis, att det varit alltför omfattande, och så hade det fallit dertöre. Ehuru såväl i Första som Andra kammaren allenast första paragrafen föredrogs. omfittade diskussionen kela förslaget, och då nåmnde paragraf med 40 röster mot 29 antogs Första kammaren, men förkastades med 100 röster mot 63 i Andra kammaren, kan förslaset nu i sin helhet anses vara fallet, dermed lock endast en föga berömvärd seger vunnits ut grefve Sparre, nu biträdd af dem, som anvars icke alls hysa till honom förtroende.