Riksdags-Kaleidoskop 1873. XXXII. (Forts. fr. :r 97). I läsarens minne torde jag böra återkalla grefve Erik Sparres häftiga uppträdande mot den då frånvarande justiuemini-tern, Där K. M:ts proposition med förslag till förordning angående lagfart å fång till fast ezen dom, skulle till lagutskottet remitteras, dervid nämnde grefve helt och hållet underkande värdet af detta förslag; vidare bör erinras at! ledamoten af Andra kammaren hr Fredriksson, som är representant för de härader ) hvilka grefve Sparres betydligaste egendoma äro belägna, vid riksdagens början iagaf ev motion derom, att det at särskilda komiterade (bland hvilka grefve Sparre utan tvitvel var den dominerande) uppgjorda förslag till ifastighetsbok skulle af riksdagen godkännas. Au sistnämnda förslag af br Fredriksson adopte rades utgjorde visserligen en vacker byllning åt grefve Sparre, men inverkade dock alls icke på lagutskottet, som underkände detsamma likasom högsta domstolen och samtlige häradshöfdingarne, en undantagen. Deremot förordade utskottet i de väsendtligaste delarne K. M:ts ofvantydda lagförslag. Vid behandlingen af en sådan fråga, som den förevarande, är det gitvet att grundliga studier erfordras, såvida det som blir sagdt, skall tillmätas någon betydenhet, Man torde således kunna antaga, att då, vid frågans behandling lördags afton, brer Fredriksson, Sven Nilsson i Efveröd, Åke och Jöns Andersson, samt Jonas Jonasson från Gullaboås, Per NIlsson och Gummesson, uppträdde mot förslaget, men hrr Carlån, Philipsson och Rubenson för detsamma, så är det otvitvelaktigt, att de separes yttranden väga ojemförligt tyngre i vågskålen, än de förstnämndes. Hvad beträffar grefve Sparre, så bör jag tramhålla, att då han nu yttrade sig iakttog