Göteborgsposten – 26 april 1873, sida 1

2 22 0 C44 ÖÖYUHIIUIUGSSSLAugan al d. 8 september 1868 med de genom kongl. kungörelserna d. 23 juli 1869 och d. 25 maj 1871 kungjorda förändringar varit gällande till 1872 års slut, då bevillningsstadgan af d. 27 september 1872 trädde i kraft; men i förtjenar desto mera uppmärksamhet, att . T. 1:o anför bevillningsstadgans i början af 2 och 6 8S intagna allmänna stadganden, till hvilka belopp fastighetsoch inkomstskatter skola utgå; 2:o likaledes, enligt Y 7 mom. 1 af bevillningsstadgan, uppgifver, att för all inkomstberäkning gäller lika, att afdrag icke får ske för den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader; 3:0 påstår, att för den ena som den andra gäller, att afdrag får ske för utbetalda räntor å skuld; men helt och hållet ignorerar, att bevillningsstadgan och instruktionen för taxeringsförrättningarne tillika innehålla serskilda grunder för hvardera af de olika beskattningsföremålens beräkning, hvilka grunder i sin tillämpning just föranleda, att de serskilda beskattniogsföremålen i verkligheten blifva belastade med väsendtligt olika skatt, på sätt jag i mitt förenämnde meddelande antydt; 4:0 proklamerar, att fastighetsskatten utgått från den synpunkten, att fastighetskapitalet gifver dels tre, dels sem procent afkastning, derå erlägges en procent bovillning; i sammanhang hvarmed H.-T. i sin omnämnda not helt ogeneradt förklarar mitt antagande, att bevillningen å kapitalet grundar sig å en förutsatt afkastning af sex procent, vara ett misstag, likasom alla mina öfriga beräkningar, hvarom åberopas den dråplige insändarens auktoritet. För att punktvis och till alla dess delar belysa ohållbarheten af dessa H.-T:s satser skulle erfordras att citera nästan hela bevillningsstadgan och dertill hörande instruktionen; men till ett så vidlyftigt och tråkigt arbete har jag hvarken tid eller håg, och troligen skulle icke någon följa det med intresse. Jag skall derföre endast hålla mig till hufvudmomenterna af H.-T:s satser. 8 3 i bevillningsstadgan och 4 i instruktionen föreskrifva, att fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde, med ledning af köpeafbandlingar, arrendeeller hyresafgifter, värderingar för belåning och försäkring mot brandskada m. m., dock så att af byggnader värderas endast de, som icke begagnas för jordbruket och dess binäringar. När man vet, att den svenska jorden är ganska starkt intecknad för skulder, bärande 5 till 6 procent ränta, bör man ock kunna antaga, att sällan någon köper jordbruksfastighet till högre köpeskilling, än att jorden efter ufdrag af onera, brukningskostnad o. d., gifver en behållen inkomst af minst sex procent, och då taxeringsvärdet är lika med Böpevärdet blifver ju således fastighetskapitalets behållna afkastning sex och icke tre procent. Huru många jordbrukare skulle hunna stå ut med att betala 5 å 6 och, när brydsamma kriser inträffa, vida högre ränta på sina skulder, om deras fastigheter ej afkastade mera äd 3 procent af värdet? Annan fastighet, såsom egendemar i stad och på dess område eller i köpingar, bruks-, qvarnoch fabriksbyggnader på landet m. fl., skattas efter samma grunder, men med företrädesvis fästadt afseende å byggnadernas brandförsäkringsvärde. De olika sätt, hvarpå sådane fastigheter användas, vålla väl, att köpevä-dena å dem såväl som inkomsterna deraf äro mera ostadiga än å jordbruksfastigheter, men då grunderna för värdets bestämmande äro desamma, måste man väl ock antaga fastighetskapitalets behållna atkastniog lika eller i allmänhet till e procent. Emellan jordbruksoch annan fastighet är den stora skilnaden, att den förra icke gifver afkastning utan så tungt arbete och dryga utgifter, att i allmänhet dessa anses motsvara halfva inkomsten, hvaremot annan fastighet, sedan den blifvit för sitt ändamål apterad, erfordrar jemförelsevis ringa utgifter och således gifver en behållning nära lika med inkomsten. När nu jordbruksfastighet gifver en behållning af 600 öre och således en inkomst af 1200 öre och beskattas med 3 öre, allt för 100 riksdalers kapitalvärde, så torde till och med Handelstidningens insändare kunna uträkna, att min uppgitt nog är rigtig deri, att jordoruksfastigheten skattar 3 9, af behållningen eller . 4 af inkomsten; likasom att annan fastighet, som gifver i inkomst 600 öre samt beskattas med 5 öre för 100 rdrs kapitalvärde, erlägger skatt af 5; 9 af inkomsten. S 6 i Bevillningsstadgan innehåller i 3 mom. att till inkomst af arbete räknas: -all den inkomst, som erbålles af rörelse, yrke eller tjenst, såsom vinst af bergsbruk — —, af mjöloch sågqvarnar, fabriker Åc. Åe;; aflöning, arvoden och traktamenten, sportler eller andra med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmåner ÅCÅ. 58 8—20 i instruktionen utvisa närmare, huruledes handels-, fabriks-, bruksrörelse m. m. beskattas för vinsten, sedan förlagsutgister, arbetskostnader Åo. biflvit från inkomsten afräknade, men arbetarens och tjenstemannens inkomster oafkortade beskattas, endast med de vilkorliga afdrag jag anmärkt. Om det än eger sin riktighet, att icke i något fall afdrag får ske under benämning af den skattskyldiges eller hans familjs lefnadskostnader så utoår likväl i varkligha