Göteborgsposten – 24 april 1873, sida 2

våra egna ord, då vi med allt skäl antaga, att ingen utom Ilandelstioningen och dess -insändare kan vara nog oefterrättlig att vilja förneka deras verkliga innehåll och mening, Att vi instämma med den person, som framställt dessa anmärkningar, hafva vi vidgått; vi skola icke heller undandraga oss att så snart som möjligt återkomma till samma ämne, då vi hålla före, att dessa Åanmärkningar bevisa en god del mera sundt omdöme, kunskap och förfarenhet i den behandlade frågan, än Handelstidningens eget herrliga machverk inberäknadt både -ledare och insändare. En gång för alla vill red:n också låta Handelstidningen förstå, att den alldeles icke är så inbilsk, att den, såsom fallet synes vara med vissa andra, inbillar sig kunna sjelf med full sakkännedom yttra sig i alla möjliga amnen, utan att den med nöje meddelar allmänheten äfven hvad andra skrifvit, om den anser det förståndigt och godt, och slutligen att den icke söker något personligt erkännande vare sig för det, som den sjelf kan åstadkomma, eller för det, som den lånar från andra. Vi tänka nemligen mera på våra läsare än på oss sjelfva, och det är oss likgiltigt, från hvilket håll IIandelstidningen anser våra uppsatser ursprungligen hafva utgått. Kunde en så tvetydig kompliment lugna den ärade medbrodren, skulle vi deremot vara villiga att med någon liten reservation erkänna, att Handelstidningens hela verksamhet bär prägeln af dess ledare och insändare. I sin breflåda citerar Handelstidningen falskt. I G.-P:n står: vi hafva genom en person här i staden, hvars ärlighet vi icke hafva anledning misstänka, emottagit o. s. v. IIandelstidningen citerar: från en person här i staden, hvars ärlighet G.Pn icke haft anledning misstänka. Meningen blir genom förtalskningen förändrad.