Göteborgsposten – 24 april 1873, sida 1

nade kinder och drog sig bort i den tanken, att hon gjort en eröfring, och ej fullt deciderad, om hon skulle antaga honom eller icke. Ett ögonblick senare kom hon tillbaka och yttrade med ett tillgjordt skratt: — Ni glömde att säga mig edert namn, sir. Jag tror, att det är nödvändigt eller hur? — Mitt namn är Watson, svarade Bing med köld, tolande sanning till en del, ty han kallade sig verkligen jemte Bing äfven Watson. Och edert eget namn, om jag får fråga? — Miss Brown — Augusta Feodora Brown, förklarade den gamla mön med synbar stolthet. Om ni skulle önska något, mr Watson, så var god uppgif det nu. Min kammarjungfru är borta i ett ärende och kommer ej tillbaka på en timma eller mera. — Jag behöfver ingenting, min bästa miss Brown, sade Bing. Jag är alldeles uttröttad af min resa från Manchester. Jag är prest i Manchester, miss Brown, svag till helsan och har på mig ett bref från min kyrkoherde, hvilket jag beder er läsa. Jag tror, att jag skall lägga mig och sofva några timmar. Han visade miss Brown ett bref, som han sade vara skrifvet af en viss kyrkoherde i Manchester, och hvari uppgafs, att innehafvaren James Watson var adjunkt etc. af en hög moralisk karakter etc., hvilket alltsammans gjorde ett högst fördelaktigt intryck på värdinnan. Hon beslöt att vinna honom, om hon kunde, och återlemnade brefvet sawt lemnade rummet med den föresatsen att på