Göteborgsposten – 23 april 1873, sida 1

— Det är sannt, att jag ej är kapten Glints egen dotter, men jag är hans adoptivdotter. — Hm! Det blir i alla fall en stor skilnad, sade miss Grown. Jag kan nästan säga, att ni uppträdt under falskt namn. Miss — ah, Jag förmodar, att jag måste säga miss Glint. Har vi haft någon tvist med mrs Glint? Skall ni fara tillbaka till henne? — Nej, jag återvänder ej till mrs Glint. Röda Huset är ej längre mitt hem. — Mrs Glint har väl då jagat bort er? Utan tvifvel hade hon sina skäl för ett sådant steg. Det talar oj till törmån för en flicka, att hon blir bortdrifven från ctt hem, som alltid skyddat henne, Jag bekänner, att jag blifvit i hög grad bestört öfver edert uppförande i mitt hus denna afton. Det tillhör mig såsom ett ensamt fruntimmer utan manliga beskyddare att ha nogsam tillsyn öfver mina hyresgäster. Ni tyckes både vara utan hem och i saknad af en qvinnlig vän, som ser efter er. Jag tyckte alltid om er i skolan, miss — Glint, ehuru ni ej var i min klass och jag ej visste mycket om er. Men naturligtvis kan ni ej vänta, att jag skall ruinera mig för en person, som ej är slägt till mig. Kortligen, miss, ni måste flytta er och edra manliga besökande till en annan plats. Jag önskar, att edra rum äro utrymda i slutet af veckan. Honor rodnade och svarade i högdragen son: — Jag skall lemna mina rum till och med förr. Jag väntar att få ett bref från London i öfvermorgon, och dagen derefter skall jag resa upp till London. Ni torde ha