Göteborg den 23 april 1873. Vår medbroder Handelstidningen har med en alltför genomskinlig småsinthet, dessbättre numera mindre vanlig hos våra svenska tidningar, visat sig vid flera tillfällen smittad af en jalousis de måtier, som icke blott låter tidningen i insända uppsatser personligen smäda Göteborgspostens uigifvaro — vi påminna endast om en insänd uppsats rörande prof. v. Schoultzs första anförande vid riksdagen, i hvilken påstås, att den, som skrifvit i detta ämne i G.-P:n, vore betald för att framhålla andras åsigter — utan äfven, så snart någon förutsatt utsigt yppas att kunna beröfva oss allmänhetens törtroende, föranleder bladet att dertill göra sitt värsta. Senast i går afton vill Handelstidningen påstå, att vi plagierat en uppsats efter N. Dagl. Allehanda. Vi hafva icke sett den i fråga varande uppsatsen i nämndo tidning; hade vi föstat uppmärksamhet vid densamma, skulle vi hämnt, att samma uppgifter der förekommit eller helt enkelt citerat; vi hafva genom en person här i staden, hvars ärlighet vi icke hafva anledning misstänka, emottagit en del af den uppsats, som vi under Göteborg i går delgåfvo våra läsare; vi halva uttryckligen tillkännagifvit, att de anmärkningar i grundskattefrågan, som utgöra nära två tredjedelar af uppsatsen, icks äro våra sgna, då de härleda sig från Len af våra vänner, en man, som mer än de flesta är i tillfälle att kunna bedöma hithörande frågor. Dotta senare låtsar hetarligtvis hvarken II andelstidningen eller dess insändare hafva sett. Vi låta saken tala utan att för tillfället vilja vidare yttra oss om vår medbroders handlingesätt.