Göteborgsposten – 21 april 1873, sida 2

met med en bok i handen och tycktes fördjupad i dess innehåll. — Honor, sado den unge baroneten i låg ton, ni får ej vara föremål för en sådan förföljelse som denna. Darrel Moer är en man, som ihärdigt och hänsynslöst är i stånd att förfölja er, oaktadt den motvilja ni visar honom. Men vi skola ej vidare tala om honom, ty han är ej något lämpligt föremål för edra tankar; jag vill blott säga, att han ej vidare får tränga sig på er. Huru kom ni till detta hus, Honor? — Värdinnan, miss Brown, var en underlärarinna i vår skola, svarade Honor. Hon hade sparat ihop litet penningar, och då hon tröttnade vid sitt lärarinnekall hyrde hon detta hus och ämnar att vinna sin utkomst genom att mottaga hyresgäster. Hon är en mycket respektabel person, sir Hugh, och hon skall vara fullt kompetent att beskydda mig. — Jag kan ej lemna er här, förklarade sir Hugh i bestämd ton. Detta är ej någon plats för er, min älskade. Kaptenen är frånvarande, och han har inga slägtingar i England, till hvilka ni kan begifva er. Ni måste resa till mina anhöriga, Honor. Jag har en tant, som skall älska er och mottaga er såsom sin egen dotter, till dess vårt giftermål kan ega rum. Detta måste ske snart, min älskade. Vi skola ej ens afvakta kapten Glints återkomst. Honor darrade. Lyckans bägare hölls tätt intill hennes läppar, och dock fick hon ej dricka af den. — Obh, sir Hugh, hviskade hon, det kan ej ske. Jag kan ej gifta mig. Fråga mig ej hvarföre.