länge oafajorda socialistfrågan, som nu ändtligen kommit till afgörande genom den elutliga domen öfvor samfundets trenne anförare. Denna dom blef hårdare än man hade väntat, den blef tillochmed så hård, att kanske mången har funnit den onödigt och orimligt sträng. Pio måste umgälla sina ultraradikala fantasier med sex år i tukthuset, Geleff sina politische Umtriebe med fem och Brix sina felslagna spekulationer med tyra års vistande på samma obehagliga ställe. Det är likvisst ännu endast kommunalrätten, som har dömt och möjligen skall Höiesteret, till hvilken saken blifvit hänskjuten, visa sig mindre obarmhertig. Men domen har i alla fall bidragit tll att atkyla blodet på de röda, hvilka ännu föra stora ord på tungan och umgås med stolta drömmar om en kommande herrligbet. Den dag, då domen blet afkunnad, väntade man sig nya oroligheter; husarerna hade besatt rådhuset och kanonerna höllos i beredskap, men allt blef lugnt, Socialisten åtnöjde sig med en beskedlig hänvisning till Höiesteret och sedan dess tyckas de röda vara så godt som spårlöst försvunna. Våra politiska stormar ha sålunda tillsvidare upphört att rasa och man torde kunna boppas på, att någon tid skall förgå, ionan de blåsa upp igen. Nu är ju våren i antågande med stora steg, folk begynner redan med äkta köpenhamnsk brådska att åka ut i Skovenoch i vårens eller sommarens tid har en äkta köpenhamnare ej tid till att tänka på annat än att more sig. Nåväl, låt dem mans göra det; det är då alltid angenämare än att sväfva i fruktan för parlamentariska statskupper eller att höra på skakande socialistdomar. Paul Pry.