— Jag skall följa er och berätta för miss Brown, att ni är min hustru, utbrast Moer. Se så, Honor, låt förståndet råda. Om ni fortfar att sätta er emot mina önskningar, skall jag tro, att Tregaron vet hvar ni är, och att ni väntar på att få gifta er med honom, så snart ni kan bli mig qvitt. På min ära! den oroliga ifver, hvarmed ni söker få mig härifrån, låter mig nästan förmoda, att ni väntar honom hit deana afton. Om detta vore förhållandet, skulle jag bli frestad att döda er! tillade han, i det han betraktade henne med en blick full af svartsjukt raseri. I detta ögonblick hördes två slag på den yttre dörren. Värdinnan skyndade att öppna, och ett ögonblick senare flög Honors dörr upp och in trädde — sir Hugh Tregaron! XVI Den unge baroneten hade vandrat upp och ner för gatan, full af oro och bekymmer samt väntande på att Darrel Moer skulle åter visa sig. I samma mån den senare dröjde, ökades baronetens oro. — Moer är just den man, som är i stånd till att draga fördel af en qvinnas hjelplöshet för att förolämpa henne, sade han för sig sjelf. Honor torde behöfva en vän till skydd emot honom. Jag är den ende, som kan skydda henne, ty hon har erkänt, att hon älskar mig, och hon skall blifva min hustru. Jag skall ej stanna här ute