—————— — En af de påföljande dagarne kommer adressen under diskussion. Under ett stormigt förmiddagssammanträde kämpar J. A. Hansen tappert för den, men tyckes lida ett nederlag gentemot de likaså häftiga som väl riktade anfallen. Ett aftonsammanträde följer derpå och liksom Desaix vid Marengo förkla rar vår store framtidspolitiker, skollärare Berg från Bogö, att slaget visserligen är förloradt, men att det ännu finnes tid till att vinna ett annat. Han låter de i adressen uttryckta fordringarne framträda i all deras yttersta skärpa, och den — blir antagen om ock endast med en högst ringa majoritet. Redan anse bondevännerna fälttåget för slutadt, och detta med en segrens dag sådan som Bismarck upplefde, då han i Versailles undertecknade fredspreliminärerna med Frankrike; man fantiserar öfver det nya kabinettets sammansättning, J. A. Hansen funderar redan på åt hvilken skräddare han skall anförtro uppdraget att sy den guldsmidda ministerfracken ... Men, o ve! Man har olyckligtvis gjort upp räkningen utan Landsthinget. Efter att tålmodigt ha funnit sig i många kränkningar, vaknar detta ändtligen till medvetande om sin tillvaro. Också detta ger anledning till en adress, och är Folkethingets skarp, så är denna ännu skarpare. Man har, heter det, alldeles icke funnit någon svårighet i att arbeta tilisammans med H. M:ts regering, men deremot ser man med mycket beklagande, att den ena af riksdagens kamrar vill tillskansa sig fordringar, hvilka stå i fullkomlig strid med grundlagen. Och på samma gång råder man kungen till att eventuelt göra bruk at sin grundlagsstadgade rätt, det vill med andra ord säga, att man råder honom till att upplösa Folketbinget. i Afven denna adress diskuteras och antages med stor majoritet. Nu gäller det endast hvad H. M:t skall svara. Samma dag mötas de båda thingens talmän och vice talmän på Amalienborg för att åt honom öfverräcka deras respektive adresser. J. A. Hansen är sjelf en af de vice och kan följaktligen i första hand erfara, i hvad egenskap han i framtiden skall komma att uppträda i detta palats, i sin blygsamma svarta frack eller i en kostym, som bättre ötverensstämmer med hans öfverlägsna själsgåfvor och blixtrande politiska begåfning. Det med spänd väntan motsedda ögonblicket nalkas. Kungen infinner sig. Ordföranden uppläser Folkethingets adress och öfverlemnar derefter en afskrift deraf till majestätet. Betydelsefalla stund! Enligt J. A. Hansens förmenande, drages det i denna minut lott om fosterlandets framtida öde. Kungen uppläser sitt svar. Men, o himmel! Detta är ju oerhördt, omöjligt, ofattligt. Kungen förklarar, att Folkethingets adress har uppstått genom obekantskap med den i grundlagen stadgade författningsenliga ordningen, med hvilken det står i bestämd strid, att i adressen endast framhålles som ett nödvändigt vilkor för en truktbärande samverkan mellan representationen och regeringen, att denna är i öfverensstämmelse med Folhethinget och samtidigt säger han det vara hans fasta och oföränderliga vilja, att låta de rättigheter. hvilka grundlagsenligt tillkomma en hvar af riksdagens båda afdelningar ske full rättvisa utan något slags inskränkning. Och härmed är det trån Folkethingets sida försökta angreppet bestämdt tillbakavisadt, på samma gång som Landsthingets författningsenliga likställighet och hela författningens rättsgrundval uttryckligen blifvit stadfästade. Vensterpartiet har lidit ett totalt nederlag och J. A. Hansen blir nödsakad till att låta skräddaren sy en svart frack, ifall han vill ha sig någon ny. Man säger, att han varit mäkta förgrymmad, då han åter infann sig i thinget för att öfverbringa det ominösa svaret. Det är dock antagligt, att såväl han som Marengo-skolläraren från Bogö och de andra vännerna och bondevännerna bli nödsakade att tillsvidare svälja förtreten. Skulle de finna sig foranlåtna till ytterligare försök att upptaga striden, skall denna otvifvelaktigt bli en af de bittraste, som någonsin har varit förd i vår parlamentariska tid. Hvilken som till slut skall segra, är naturligtvis omöjligt att at. göra, men kommer striden i gång, skall det helt säkert under alla omständigheter bli sosterlandet, som får sitta emellan. i Att regeringen och de bestående mya digheterna vilja uppträda med all möjlig kraft, ha de förut visat i en annan sak: den så — —— 00mstmisstesmesmkR———— EEE LL LTL