längre, då denne man är der inne hos henne. Kanhända att det stackars barnet just i detta ögonblick längtar efter min närvaro. Denna tanke eggade honom till handling. Han skyndade att söka inträde i huset. Värdinnan visade honom in i Honors rum samt drog sig derefter tillbaka. Darrel Moer stirrade på den nykomne i högsta bestörtning och med ett uttryck af vild vrede i sina ögon. Han trodde naturligtvis, att Hovor bedragit honom, och han bevakade henne från detta ögonblick, såsom en katt bevakar en råtta. Honors kammarjungfru uppgaf ett rop af glad öfverraskning. Men Honor sjelf talade ej eller yttrade ett ljud. Hon tog dock ofrivilligt ett steg framåt, och hennes ansigte förlänades en glans, sådan Darrel Moer aldrig sett. Hela hennes själ, uppfylld af glad öfverraskning, tycktes återspegla sig i hennes ansigte, och Darrel Moer visste i detta ögonblick, huru hon kunde älska, huru hon älskade den unge baroneten. Honor utsträckte sina båda händer mot sir Hugb, och han tog dem i sina. För ögonblicket glömde de både Darrel Moer och Lucky samt voro medvetna endast om hvarandras närvaro. — Hvarföre flydde ni bort ifrån mig, Honor? yttrade sir Hugh i en hviskning, som var för låg äfven för Moers af svartsjukan skärpta hörsel, i det hans vackra ansigte strålade af glädje öfver, att han återfunnit sin älskade. Då mrs Glint vände sig mot er, skulle ni ha