Göteborgsposten – 16 april 1873, sida 1

vanliga vältalighet skildrade dryckenskapenskadliga inverkan på menskligheten säväl materielt som isynnerhet moraliskt hänseende Hr Domprosten hade både genom bref och enskilta samtal blifvit uppmanad att sammankalla ett dylikt möte. Han ansåg sig kunna taga detta steg, emedan han af de diskussioner, som inom arbetareföreningen förts i detta ämne, förmärkt att åtminstone arbetaren ville göra allt för hämmandet af detta tilltagande onda. — Derefter föreslog hr domprosten att mötet borde utse ordförande. Härtill valdes, såsom vi i går nämnde, d:r Ekström. Ordet begärdes först af domprosten Wieselgren. Det vore, sade tal., två vägar, på hvilka man kunde komma till det åsyftade målet. Det ena vore på lagstiftningens, det andra På den kristliga kärlekens. För sin del, ansåg tal., att man borde välja den senare såsom liggande närmast tillhands, att alla, som älskade sedlighet och god ordning, borde sluta sig tillsammans såsom en man och förbinda sig att icke uppmuntra en försäljning, som så tärer på samhällslitvets rot. Man borde följa det exempel, som engelsmännen i början af detta århundrade gifvet, då de ville blifva af med den hatade utrikesministern Castlereagh. De enades om att icke nyttja glas i sina fönster eller dricka spirituösa drycker under ett år, på det statens indrägtigaste inkomster måtte förförsvinna och ministern med dem. Ändamålet vanns, som vi veta, fastän på ett bedröfligt sätt. Vårt mål skall ock vinnas, om vi afsäga oss de starka dryckerna och för vår svage broders skull göra en uppoflring, som i sjelfva verket icke ar någon sådan. Pastor Berglund ansåg att närvaron af så många utgjorde ett stort bevis på att de voro intresserade af att få en lycklig lösning på denna fråga. De flesta, trodde tal., skulle vilja hatva de rusgifvande dryckerna bortskafiade. Många, som brukade dessa mättligt skulle helt säkert vilja afstå från detta bruk, om de dermed visste sig kunna rädda detta land och aftorka de många tårar, som dryckenskapen afpressar drinkarens anhöriga. Men då spritdryckerna inträngt i sällskapslifvet, då det blifvit ett bruk att dermed undfägna sina vänner, anse sig äfven de, som annars för egen del icke älska dessa drycker, icke kunna undvara dem. Huru böra vi då göra för att blifva dem qvitt? Vi böra vända oss till regeringen och riksdagen. Ett folks beslut kan verka mycket. Ett sådant beslut borde nu fattas, hvilket uttryckte den önskan, att spritdrycker hvarken borde säljas eller förtäras. Vårt samhalle borde härmed göra en början, och härifrån kunde sedan cirkulär utgå till andra delar af landet. Man skulle säkerligen härigenom uppnå en stor numerär. Något borde dock genast göras för det ondas hämmande, och föreslog tal. derföre, att utskänkningsställena måtte stänges på lördagseftermiddagen och helgdagarne; äfvensom att arbetshus måtte inrättas, der den oordentlige arbetaren tvingades till arbete, på det hans hustru, och barn icke måtte lida brist. Smedförman C. F. Samuelsson trodde att vi i moraliskt hänseende kunde göra mycket för nykterhetens befrämjande. Dock borde man börja uppifrån och nedåt; ty hvad skulle den tarflige arbetaren tänka, då han ser den finare klädde och den som borde vara bättre upplyst, komma raglande på gatan? Det är i sanning ej bättre att dricka sig drucken af champagne än af bränvin. Uppmanade sina kamrater arbetarne att afhålla sig från dryckenskap och derigemm visa att det icke är de, som allena gifva de dåliga exemplen. Instämde för öfrigt i hvad d:r Wieselgren yttrat. Ordf. ansåg som sin pligt, att säväl å egna som inbjudarnes vägnar framställa den önskan, att arbetarne vid detta möte måtte yttra sig så talrikt som möjligt. Arb. Andersson anförde skriftligen sin protest mot utskänkningsrörelse på Söndagen, ty sabbaten kan då ej blifva helgad såsom Guds ord bjuder. Ifrägavarande onda går ej bort utan fasta och Guds ords bruk. Snickare J. Zetterlund. Det vore nyttigt att försaka för andras skull, då dermed något vinnes; ville derföre sjelf gerna deltaga i denna försakelse. Tal. hade af läkare hört, att den som lefver attarflig spis och endast dricker vatten, lefver längst; undrade derför hvarför åtskilliga läkare och andra upplysta personer bruka spirituosa. Instämde föröfrigt i pastor Berglunds yttrande. Snickare G. Widell trodde, att om bolagsvärdsbusen skulle stängas på helgdagar, måste ock de finare värdshusen tillslutas, emedan alla borde behandlas lika. Detta kunde ej ske, så länge de senare egdes af enskilta personer. Detta allt kan dock blifva ordnadt, så snart utskänkningsbolaget får hela rörelsen om händer. Skollärare B. C. Rodhe sade sig instämma uti hvad de föregående talarne yttrat. Ilan yrkade på krogarnes stängande fredags och lördags eftermidlagar samt på söndagar. Ifrade mot det oskick, att en nyintagen arbetare tvingades att bestå bränvin på sina äldre kamrater; uppmanade arbetsgifvare att illse, det detta oskick afskaffades och att de föresinge sina arbetare med goda föredömen. Ilan anörde såsom exempel på, huru enighet ger styrka, tt en öbefolkning i skärgården kommit ötverens om utt ej öfverlasta sig af starka drycker och att den roget hållit detta löfte. Han ansåg vidare nyttigt utt kolportörsverksamheten utvecklades bland hamntrbetare genom nykterhetsskrifters spridande; önkade att flera folkbiblioteker inrättades, att slera illsällen bereddes för arbetaren att få höra nyttiga öredrag och Guds ord. Missionssalen i Haga var, nligt hans öfvertygelse, rätta platsen för detta se. are. Han trodde vidare, att värt skolväsen ej förättrat ungdomen i moraliskt hänseende, emedan han å gatorna sett raglande och svärjande barn. Ilan nsåg derföre, att lärare och lärarinnor icke uppylla sitt kall. D:r Dickson varnade mot lagstiftningsåtgärder. kiksdagen hade nu gjort hvad den kunna: göra; det erodde hädanefter på kommunerna sjelfva att på ästa sätt ordna sin cniritnosahandel tv dan af nl.