Göteborgsposten – 16 april 1873, sida 1

— Hvart borde Honor helst begifva sig, då hon plötsiet fann sig utan hem? tänkte han. Ah, jag har det? Det naturligaste har varit för henne att begifva sig till dem, som gifvit henne undervisning och uppfostran, och söka skydd der. Jag skall finna henne i Southport. Sedan denna öfvertygelse blifvit stadgad hos honom, begaf han sig till jernvägsstationen och fann der en gammal bärare, som kände Honor, och som sade honom, att hon med sin kammarjungfru afrest med bantåget klockan sem efter att ha köpt biljett till Southport. Sir Hugh köpte sig nu sjelf en biljett till Southport, och vid ankomsten dit begaf han sig genast till stora hotellet. Han visste namnet på den skola, i hvilken Honor under många år varit, och nästa morgon tog han en droska och for dit. Han erfor att Honor ej varit sedd der och icke heller hörts af. Han lemnade sitt kort och begärde, att han skulle bli underrättad, ifall hon läte höra af sig, samt tog afsked. — Hon är i Southport, jag vet det, sade han för sig sjelf; men huru skall jag finna henne? Han hade ej tagit tio steg, då han framför sig fick se en man, som han väl kände såsom en rouå af första slaget — Darrel Moer! Och nästa ögonblick märkte han, att Moer hemlighetsfullt följde efter en ung flicka, och denna flicka igenkände han för att vara Honor Glints kammarjungfru!