Göteborgsposten – 10 april 1873, sida 2

hvari han råkat: Vi hafva med det skickliga och patriotiska understödet af republikens president löst den första delen af vår uppgift. Den andra är ej mindre vigtig och svår. Det återstår oss att gifva vårt af så grymma katastrofer hemsökta land alla garantier för det lugn och den framtid, som det skall vara oss förunnadt att förskaffa det. Vi skola icke svika denna vår pligt. Hvad mig beträffar, boppas jag, att jag skall, om jag än icke kan fullt lösa den mig ålagda uppgift, åtminstone motsvara edert förtroende genom en oinskränkt bängifvenhet för nationalförsamlingens rätt. Häraf framgår, att Buffet anser ingen upplösning af nationalförsamlingen kunna komma i fråga förr, än både landet alldeles utrymts af de tyska trupperna och församlipgen ordnat dess konstitutionela förhållanden. Denna församlingens rätt vill Buffet som dess president häfda. Som bekant, ingår i detta ordnande, enligt majoritetens mening, äfven att få frågan om monarki eller republik afgjord, och monarkien är den enda regeringsform, med hvilken majoriteten skall anse Frankrikes konstitutionela förhållanden stadgade. Buffets val är således en demonstration emot den sida, som fordrar församlingens upplösning, så fort landet blifvit utrymdt af tyskarne. Till denna sida har Thiers förut skenbarligen lutat, ehuru han dock på samma gång hållit en bakdörr för sig öppen i sina tal, i det han antydt församlingens rätt att sjelf välja tidpunkten för sin upplösning. Nu blir frågan den, huruvida Thiers och regeringen skola våga att fasthålla vid sin förut betonade ståndpunkt, eller om de skola böja sig för majoritetens vilja. Thiers idkar s. k. svänggunge-politik, och denna hans svänggunga är så beskaffad, att man aldrig; rätt vet, hvar man har honom. Det påstås, att denna Thiers opåräknelighet haft stor del i Gråövys beslut att lemna presidentbefattningen, och naturligt är, att han icke skulle lemnat den, om han icke haft allvarligare skäl dertill, än en rojalists bagage. Man bobådar vidare en fara för Thiers deri, att alla republikanerna nu lemna honom och börja samlas kring Gråövy, hvar namn är en fana. Hittills har Thiers endast haft med rojalisterna att göra, men visa republikanerna under Gråvy disciplin, så skall Thiers icke längre kunna hålla på med sin svänggunga, om han icke vill en vacker dag ramla ur korgen. Han skall då icke längre hafva något annat stöd, än de båda centerfraktionerna, hvilka väl ock skola genom tyngdlagarne dragas isär till resp. högerns och vensterns mera starkt utpräglade, hvarandra motsatta poler — och hvar skall Thiers då söka sitt stöd? På högra eller venstra sidan? Hans val skall äfven afgöra den under allt liggande hufvudfrågan: monarki eller republik?