Göteborgsposten – 10 april 1873, sida 2

med Honor Glint. Han granskade sin egen och Honors namnteckning och yttrade: — Huru kom ni åt det här, Bing? — Jag skaffade mig förliden natt inträde i kyrken medelst en falsk nyckel, sir, svarade betjenten i en ton som om dylika handlingar varit hvardagsgöra för honom Med en annan nyckel öppnade jag det gamla skåpet i sa kristian. Det var ett vågstycke men jag kom helskinnad ifrån saken. Efter en sista blick på bladet, som äfven innehöll anteckningar om andra giftermål än hans eget, kastade Darrel Moer det på elden och såg på huru det förbrände Derefter framtog han sin plånbok och räknade upp : bankonoter den summa, han lofvat Bing för denna skam lösa tjenst. Betjenten slätade ut sedlarne och stoppad dem i samma plånbok, som nyss förut inneslutit det stuln: bladet af kyrkoregistret. — Såg ni till presten sedan, Bing? frågade Moer. — Ja, sir. Jag såg honom anträda resan till Lon don med snälltåget i dag på morgonen. Han är nu pi väg till Afrika, sir. Det sades, att han skulle afseglå i dag. e Förträffligt! mumlade Moer. Detta giftermål ä nu ej något giftermål alls förstår ni. Jag öfvergaf flicker vid sjelfva altaret. Jog har aldrig någonsin kallat henn min hustru. Och presten, som gifte oss, är nu så god som död, och ingen anteckning om giftermålet finnes. Ja; har åstadkommit en skilsmessa snabbare och med mindr kostnad, än det skulle ha varit möjligt vid en domstol