Göteborgsposten – 4 april 1873, sida 2

De senaste telegrafunderrättelserna från Frankrike angifva, att ytterst stormiga uppträden egt rum inom nationalförsamlingen i anledning af debatten om regeringens förslag angående den municipala organisationen i Lyon, hvilken i sin närvarande form lägger makten i de rödas händer och väckt stor misströstan hog stadens burgna befolkning. De vexlade replikerna ha varit ytterst skarpa, och presidenten Gråvy har upprepade gånger måst återkalla talarne till dagordningen. En af dessa förklarade sig ej bry sig om denna tillrättavisning, hvarpå presidenten Grövy upplöste sammanträdet och nedlade sin värdighet. Deputerade af alla partier uppmanado honom att qvarstanna, men han stod fast vid sitt beelut. Nytt val måste anställas och Grövy blef, enligt ett af dogens telegram, återvald. Namnunderskrifterna under de petitioner, som framlagts för nationalförsamlingen med begäran om hennes upplösning, uppgå nu till ett antal af ej mindre än 590,000. Bland de städer i Spanien, der det ser betänkligast ut, är Malaga. Guvernören har här ej den ringaste myndighet, och ban förmår intet uträtta emot några höfdingars inflytande. De beväpnade frivillige, omkring 10,000 till antalet, upprätthålla visserligen den yttre ordningen samt förhindra af bästa förmåga plundringar och andra gemena brott; men de tåla ej heller, att regeringen ditsänder trupper, gonsdarmer eller tullsoldater. Madriderregeringens tillkännagifvanden bryr ingen sig om, Icke ett öres skatt inflyter till staten. Kommunalstyrelsen tager till sig allt och behöfver det äfven för att underhålla de frivilliga. I Estremadura har kommunismen ännu icke utspelt sin roll. I och omkring Bourguillos ha hittills 17 villor blifvit nedbrända. Fridsstörarne tvungo ställenas egare att underteckna afträdelsedokumenter och sjelfve se på, huru deras egendom förstördes. På några ställen tvang man dem tillochmed att sjelfve lägga hand vid förstörelseverket. I ett officielt tillkännagifvande blef derpå all jordegendom förklarad gemensam. Från Storbritannien skrifves återigen om en stor strike. Alla ekränderiarbetarne i Skotland ha begärt löneförhöjning och ingående af ett kontrakt, enligt hvilket arbetsgifvarne förbinda sig att låta denna förhöjning bestå i 12 månader. Arbetsgifvarne ha gått in på förhöjningen, men vilja ej medgifva kontraktsförbindelsen. De ha derjemte bildat en förening med sin centralstyrelse i Edinburgh. Skrädderiarbetarne i Dundee ha, på grund af sagda vägran, gjort strike, och derför har för