Göteborgsposten – 4 april 1873, sida 2

vit sympati och han hade försummat hvarje tillfälle att vinna militärisk ära; man borde derför ha låtit honom i ro fara sin väg. Man förde honom till hela Europas förvåning till gränsen; men han var icke ensam ; man förde äfven en prinsessa dit, och republikens president borde veta, att prinsessor aldrig bragt honom någon lycka (rörelse i salen). Han har lemnat hertiginnan af, Örlgans i sticket, han köpte med guld förräderiet mot hertiginnan af Berry, och han har slutligen utjagat ur Frankrike denna prinsessa, som tillhör Europas äldsta regerande konungahus! (Utrop frän flera håll). Jag föreslår en dagordning, som förklarar, att församlingen icke hyser något förtroende till sådana åtgärder som den, hvilken användts mot prins Napoleon och som uttalar ett beklagande af, att regeringen söker på detta sätt undertrycka faror, hvilka framkallats genom dess egen förvända politik. Justitieministern Dufaure inskränkte sig till att mot Fresneau anmärka, det hans anförande icke berört sjelfva rättsfrågan, hvarpå han öfvergick till att i ett längre föredrag försvara regeringens handlingssätt. Han hänvisade till den upphetsade stämning, som rådde i fjor höstas, och påstod, att prins Napoleon i närheten af Paris anordnat ett möte af tramstående bonapartister. Hvad prinsens gemål, prinsessan Clotilda, angick, så anmärkte han, att regeringen sväfvade i okunnighet om, att hon åtföljde sin man (utrop från flere håll), men att hon visat henne den största möjliga aktning, i betraktande deraf att hon i Frankrike lemnat efter sig det renaste och hedervärdaste minne. Prinsen skulle, fortfor Dufaure, icke hafva utvisats, om den kejserl. familjen erkänt nationalförsamlingens dekret af den 1 mars 1871, genom hvilket Napoleon III och hans dynasti afsattes. Men medlemmarne af den kejserl. familjen ha alltid protesterat mot afsättningen, och då den siste kejsaren dog, utropade man genast hans son som: Napoleon IV.E2Bonapartisterna -ha fastställt territoriets befrielse från den tyska ockupationen som den tidpunkt, då de ämna åter upptaga kampen för kejsardömets återupprättande. Om ni, mine herrar, antagen det förbehåll, som uttalats i utskottsbetänkandet, skolen j bringa regeringen i en så svår ställning, att ordningen kan i hvad ögonblick som helst bli störd (utrop). Om ni medgitven prins Napoleon rättighet att qvarstanna i Frankrike, skolen j då kunna neka kejsarinnan och hennes son samma rätt (stoj ifrån flera sidor)? Allvarsamma förvecklingar kunna då lätt uppstå. Om församlingen så önskar, skola vi för henne framlägga en särskild lag om den kejserl. familjen. Om församlingen antager utskottets hänvisning till det i betänkandet uttalade förbehåll, skall hon uttala ett medelbart tadel mot regeringen. Etter Dufaures tal, som mottogs med bifall, sökte Depeyre att försvara utskottsbetänkandet, hvarefter justitieministern förklarade, att regeringen aldrig skulle kränka den individuela friheten, men att man måste fästa afseende vid de utomordentliga förhållanden, i hvilka regeringen befann sig. Genom att binda hennes händer, kunde man tvinga henne till att skydda både Napoleon IV och Henrik V, men man skulle då ock nedbryta hennes anseende och myndighet. Efter det Goulard slutit sig till denna förklaring, antogs den enkla öfvergången till dagordningen med 347 röster emot 291.