Göteborgsposten – 2 april 1873, sida 1

Shenbarligen har bergslagsbanans styrelse med mycken opartiskhet hånskjutit lösningen af frågan om banans intressen till en aktietecknings afgörande. I verkligheten bar den lagt afgörandet af eit stort mål i händerna på en del sockenstyrelser eller rättare sagdt öfverlemnat alltsammans ät slumpen och tillfället, istället för att fästa sig vid banans hufvudsyften och utsigterna om dess största möjliga rentabilitet. Vi säga slumpen och tillfället, ty hvar och en vet på förhand, hvad Dalslands bygder i dess nuvarande fattigdom kunna prestera i pekuniärt hänseende, och att detta bidrag strängt taget hvarken kan göra till eller från vid ett så stort företag, hvars hela tortjenst ligger i att vilja göra de rikedomar tfruktbåranue, som annu på grumm af bristande kommun kariomer tigga doda och obrukade. Dalslands bygder vit Wrern äro kanskej förj närvarande något battre Uagna än landskapets inre platser, men hvad betydelse kan detta ha i närvarande fråga ? Hvad vinst liggerjväl i, om Wenersidans bygder teckna nägra tusen riksdaier mer än det inre af Dalslands, då likväl hvar ocn en förstår, att der, hvari så små omständigheter skulle vara afgörande för ett stort mål, kan en utanför stående eller icke vidkommande, som icke är alldeles utblotiad på kapital eller kredit, kasta en i förhållande mindre summa penningar i den ena eller andra vågskålen och dermed lösa hela frågan i en alldeles ensidig riktning. Bergslagsbanans styrelse kan lika litet vara i tvifvel härom, som om att det är skogarne, jernförädlingen och vattenkraften i Dalslands inre, som har en framtid för både distriktet och den blifvande jernbanan, under det att kiselsteuarna på Wenerstranden knappt med den mest ihärdiga flit kunna aftvingas nog olja för hjulens smörjning. Någon aktieteckning från norsk sida på basis af nyss intagna cirkulär hvarken kan eller bör komma i fråga. Vi äro så mycket mindre böjda för att antaga, att bergslagsbanans styrelse vid frågans slutliga afgörande vill fästa sig vid linien öfver Köpmannabro (Mellerud), som den dervid på en gång skulle handla istrid både med Vermlands önskan, banans eget intresse och med de förhoppningar om en unionel anslutning, som från norsk sida varit en af de starkaste drifljedrar, man på denna sida riksgränsen under sista tiden gjort för att få Smaalenesbanan fullbordad. Ena Köpmannabroeller Mellerudlinie skulle från svensk sida vara att vända oss ryggen på ett sätt, som skulle vara lika beklagligt för båda rikena. Bergslagsbanans styrelse har i detta hänseende hela makten, men också hela ansvaret. Om den bestämmer sig för Köpmannabrolinien, skall den samtidigt söka afskära bergslagen från så utmärkta och nåturliga utskeppniugsplatser som Fredrikshall, Fredriksstad och Moss, under det att den äfven skall nödga hela Norges utrikestrasik att göra en längre omväg in i Sverige, än de naturliga förhållandena kräfva, samt för Sverige sjelft förorsaka nödvändigheten af och kostnaderna för en hel kanallinie från Odsköldsmoar till Köpmannabro, som skulle blifva mycket längre än den i förhållande ringa omväg, som bergslagsbanan måste göra för att komma direkte från Kil till Ödsköldsmoar och der möta den fråu Norge kommande banan öfver Högen. Vi kunna slutligen icke inse, hvarför man icke med ens kunnat afgöra, hvarest bergslagsbanan skulle stöta till Venersborg-Uddevallabanan, såvida icke man anser det gifvet, att Venershorg blir anslutningsplatsen, om Köpmannabrolinien valjes, och Uddevalla, om Ödsköldsmoarlinien blir antagen. Detta är visserligen i och för sig klart, och Uddevalla har således sjelfskrifvet samma intresse som hamnarne här i Smaalenene. Bergslagsbanan är i sin helhet en storartad ide, vittnande om en kraft och en framtidsblick, som icke kunnat annat än väcka den största beundran för det folk, hvarmed vi med så dyra band äro förenade; men desto beklagligare skulle det vara, om en sådan plan, så väl tänkt och så långt framskriden, skulle förfelas vid sin fullbordan. Detta är emellertid icke en vanlig fråga och är icke heller passande för ett lokalt käbbel. Den är en vändpunkt i de båda folkens inbördes förhållande, och etterverldens dom skall säkerligen icke nöja sig med en hänvisning till subskriptionen inom Dalslands bygder, när den bedömer styrelsens ansvar vid valet at de båda liniealternativerna, likasom det stora och dominerande läget vid Göta elfs utlopp skall vara lika tryggadt och grundfästadt, ja till och medi förökad grad, om man låter vederfaras rättvisa åt de mindre intressen, hvilka af naturen sjelf äro anvisade på banans väg genom landskaperna. Efter hvad oss blifvit berättadt, har det från bergslagsbanans styrelse utgångna och här ofvan införda cirkuläret föranledt härvarande jernbanekomitå att sätta sig i förbindelse med de svenska gränsprovinserna, och man ämnar för att närmare utreda frågan utlysa ett större jernbanemöte på Bäckefors i Dalsland i medio af april månad. Det skulle vara fågnesamt, om äfven deputerade från Uddevalla deltoge i mötet för att komma i samstämmighet angående de stora och gemensamma intressen, som dervid komma att förhandlas. Ailmänt fabriksoch handiverksidkaremöte. Stockholms stads handtverksförening har beslutat att utfärda inbjudning till ut dylikt möte, afsedt att hållas i Stockholm i slutet al nästa augusti månad. Olyckshändelsen på Oskarshamn— Råssjöbanan. Med anledning at den nyligen timado olyckshändelsen på Oskarshaomn Rässjö-jernvägen har bolagets sörlagsgifvare i London, hr A. Ricardo, gifvit order pr telegraf till Oskarshamn att på hans bekostnad understödja enkorna och barnen efter do vid olyckstilltället beklagligen omkomne arbetarne. Örebro solkbank bar för år 1872 lemnat en vinst af 6237 rdr 21 öre, som användts dels till 9 os utdelning, dels till reservsondens höjande till 6707 rdr 75 öre, motsvarande 10 92, at grundsonden. Bankens hela omsättning har under året (det sjette) uppgått till 6,624,734 rdr 4 öre. tear e——————— m— remsa .1 AD . . o O0