Göteborgsposten – 29 mars 1873, sida 1

Första afdelningen af den till utseendet så oskyldiga spökeri farcen i Ljusta fick ett opåräknadt — ty i sanning hemskt skulle vara, om det varit påräknadt — sorgligt slut, i det den ena af de båda bemsökta, åldriga qvinnorna aflidit iföljd af genom skrämsel ådragen sjukdom. Man torde kunna antaga, att vederbörande myndighet icke sparar någon möda för att bringa ljus i den ännu temligen dunkla saken samt till eftertryckligt straff befordra de skyldige, dem sjeltvom till straff och androm till varnagel, Göteborgs stadsfullmäktige fattade vid sammanträdet i torsdags ett genomgripande beslut, i det nemligen all utminutering af spirituosa inskränktes inom det egentliga stadsområdet. De skola utan tvifvel icke fattas, hvilka finna det lämpligt att öfver ifrågavarande beslut fälla stränga omdömen och föra ett bårdt tal om ingrepp i den personliga friheten, sjelftaget förmynderskap0. 8. v. För den, som lugnt och opartiskt vill skärskåda saken, för den, som icke har för sed att under de bålstora frasernas skimrande mantel dölja popularitets-jägsrekostymen, bör det dock synas klart, att tvångsåtgärder sådana som dessa understundom icke kunna undvikas, äfven om härvidlag måhända eden oskyldige tår lida med den skyldige. Lidandettorde för öfrigt icke bli så särdeles påkostande tör den ordentlige samhällsmedlemmen: likaväl som man i våra förstäder nödgas hemta en stor del af sina lifsförnödenheter från sjelfva staden, likaväl torde det utan särdeles större ansträngning eller tidspillan gå för sig att från staden fylla behofvet af spirituosa. Frestelsen ligger emellertid icke så nära till hands som förut för arbetaren att under inflytande af saloingspassionen förstöra den arbetslön, hvarmed han i hemmet för sig sjelf och de sina kunde göra litvet solljust och bekymmerfritt. Man torde derjemte icke förbise, att det just varit representanterna inom fullmäktige för de stora förstäderna, Majorna och Stampen med Redbergslid, alla allvarlige och menni skoälskande män, som ifrigast förfäktat den nu beslutade inskräokningen. Glömmas bör ej heller, att inom sjelfva staden polismyndigheten lättare kan vara i tillfälle att strängt beifra superiets mäktigaste och djupast liggande rot — salningen. Ett annat, vid samma tillfälle at fullm:e fattadt bes ut är egnadt att hos alla väcka odelad tillfredsställelse: vi mena reseanslaget till sundhetsinspektorn, i och tör undersökning i utlandet af nyare tidens preventiva åtgärder i fråga om helsovärden, med särskildt mästadt afseende på Eagland, äfvensom den i Wien vid utställningstiden sammanträdande internationella hygieniska kongressen. Den af hrr astad-tullmäktige, som, med full kompetens, varmast uppträdde för anslagets beviljande, upplyste nemligen derom, att vid sagde kongress bl. a. föreligga följande tronne lifstrågor i samhälls-sanitärt hänseende: 1:0) AÄndamålsenligaste uppställningen och ordnandet af karantäner; 2:0) Lämpligaste sättet att åstadkomma ändamålsenlig ventilation i offentliga lokaler i allmänhet och skollokaler isynnerhet samt 3:o) Bästa metoden att vidmakthålla reuhållningen i städeroa utan förlust tör omkringliggande åkerbruksdistrikt. Med kännedom om den nuvarande sundhetsinspektorns kunskaper och erfarenhet samt det outtröttliga nit, han städse ådagalag: i utöfvande af sitt lika maktpåliggande som mödosamma kall, bor man af denna hans resa kunna för vårt samhälle vänta rika trukter. Musikföreningens 3:e abonnementskonsert Å Nya Teatern sist. onsdag var mycket talrikt besökt, och åhörarne bade all anledning itt vara belåtna med sin afton samt att glädja sig åt att omsider få lyssna till ett kapell, rärdigt motsvarande de sannerligen icke ringa inspråk, man inom detta samhälle ställer äfren i fråga om tonkonsten. Kapellet utförde ned god nyansering och sammannållning en ntressant ouverture till op. Genovoeva, af Schumann, preglad af den för denne tonsättare gendomliga melodiska fägring och genomrängd at det poetiska doft, hvilket nästan Iltid ligger utbredt öfver hans skapelser, samt idare ett briljant arrangement för stor orketer af Schuberts karakteristiska Ryttaregarsch, med vaalig storslagen savoir faire stadkommen af den musikaliske trollkarlen Tans Liszt, samt till slut Sinfonia eroica, denna ripande hjeltedikt i toner, som ännu efter 70 I e re förlopp talar lika mäktigt till åböraren, som n å den först skapades af titanen inom musid ens verld, tonkonstens Shakspeare, det påg amma gång brusande och veka, ömsom gläd-I sc O 2 — 2— — — — —