Göteborgsposten – 29 mars 1873, sida 1

Hat qudblande. omsom vemodigt klagande jattesnillet Ludwig van Beethoven. Musikvännen afvaktar med otålighet ett förnyadt uppförande af detta mästerverk, då utan itvitvel några nu, särdeles i andra satsen: sorgmarschen förekommande oegentligheter skola ha törsvunnit. Vid denna konsert knöt vår allmänhet den första bekantskapen med en ung pianist, fru Anna Uallen, en bekantskap, bvilken vi önska måtte bli lika långvarig, som den redan i sin början var angenäm. Fru H. bar tydligen utgått ur en redbar och solid skola, hennes föredrag är flirdlöst och fritt från allt musikaliskt charlataneri, hennes teknik särdeles i pianopassagerna afrundad och elegant, kort sagdt, hennes spel lemnar det behagliga intrycket af ovanlig musikalisk begäfniug, utvecklad genom allvarliga studier, för hvilka mästarebretvet icke synes vara något ofligset mål. Den tonsättning, hon valt för sitt törsta uppträdande, Mendelssohns G-molls-konsert, krätver dock måhända något mera kraft i uttörandet, än som kom den till del i onsdags; det vid tillfället begegoade, -indre lämpliga instrumentet var dock utan tvifvel icke utan skuld härutinnan. Åhörarne tolkade med skallande handklappningar, bravorop och tramkallande för det nöje, denna nu vid värt samhalle fästade, begåfvade pianist förskaffat dem. Slutomdömet om denna konsert uttaller sålunda liksom ifråga om de föregående odeladt till förmån för Göteborgs Musikförenings såväl ledande principer som dess arbetsamma, aktiva ledamöter. På Nya Teatern, hvarest i går å fru Charlotte Raas recett den senaste nyheten för säsongen Salamandern gafs för fullsatt salong, framträda i morgon för — ja, nu är det omöjligt att räkna gångerna — Jrihetsbrödernaå. Gammal kärlek rostar inte, torde man här med allt fog kunna utropa! Mindre Teatern har till vederlag skaffat sig ej mindre än 100 jungfrur, hvaraf dock största delen på i stycket angifna, antagliga skäl icke är visibel. Styckets libretto bar sysselsatt icke mindre än tre pennor, hrr Clairvilles, Chivobs och Durus; musiken tillkommer deremot endast en tonsättare, Te blommas spirituelle upphofsman, mr Lecocq. Det gamla ordspråket: -många kockar göra en dålig soppa besannas här, ty tonsättarekocken har lyckats vida bättre än de tre libretto kockarne, detta oaktadt den förrepör att göra soppan smaklig ingalunda törsmått att låna hvarken at sig sjelf eller sin mästare och vän, Offenbäch. Hvad nu utförandet å Mindre Teatern vidkommer, så är detta, i betraktande af omständigheterna, ganska tillfredsställande, isynnerhet deträffande m:ll Widgrens, fru Berglunds och hr Salzensteins utförande af sina resp. partier. Ett par andra af de manliga hutvudpartierna ha deremot råkat i tullkomligt orätta händer, både hvad angår spelet och sången. Den sceniska uppsättomgen är för öfrigt — allt i betraktande af omständigheterna — rätt god, och stycket skall utan tvitvel ej förfela sin dragande förmåga på den allmänhet, hvilken nära nog hvarje afton fyller den lilla salongen, söndagsaftnarne till den grad, att innehafvare af de främre sittplatserna å Amfiteatern endast med yttersta möda kunna arbeta sig genom den lefvande mur, som tilltapper sidogångarne, en mur, hvilken dock i likhet med muren i Midsommarnoattsdrömmen visst icke saknar talförmågan för att protestera mot de nödvändiga, men naturligtvis icke alltid behagliga -påstötningarne. I vår redogörelse i senaste veckokröaika för i Musei östra flygel pågående törändringar förekommo några luckor, hvilka vi i dagens krönika ta oss friheten fylla. Mellan Musei styrelse och k. telegrafstyrelsen i Stockholm har nemligen nyligen öfverenckommel-e blifvit träffad om upplåtelse af 3:oe i nämnde flygel, invid de af k. telegrafexpeditionen disponerade lokaler, belägna rum, afsedda för begagnande af Det store nordiske Telegrafselskab, hvilket, som bekant, ämnar underaälla en direkt förbindelse medelst undervattenskablar häremellan samt Frankrike och England. Rummen, hvilka skola vara färdiga till ioflyttniug omkring d. 1 nästk. angusti, äro desamma, som förut varit uppläåtna åt den at hr C. J. Ahlin handledda malningsklassen för slöjdföreningens skolas elever, hvilken klass inflyttar i en annan lokal. Olvannämnde skola, hvilken förut varit inrymd i den del af östra flygeln, som vetter utåt Norra Hamngatan, har i norra delen åt Tyggårdsgatan, Lilla Borget och Musei gård örmedelst anslsg ur Renströmska fonden tått it sig inredda ljusa och vackra, med gasoch värmeledning försedda lokaler. Här finnes bl. 1. en ändamålsenlig modelleringslokal. äfvensom Musei ritskola här fått tak örver hufrudet. Härifrån leder en spiraltrappa upp till len i förra krönikan omnämnda mälare-atelieen, hvars hela dyrbara inrednitg lärer betstas af en varm konstvän inom detta samälle, grossh. B. E. Dahlgren, som förut med rikostig hand understödt Musei ritskola. Från atelieren inträder man i den vackra ibliotekssalen, om hvilken vi förut mera vidyftigt yttrat oss. Här fordrar dock sanvinen ett erkännande. som vid förra tillfället, på rund af vår obekantskap med faktiska förållanden, dessvärre, uteblef. Äran af hela en särdeles praktiska inredningen med läseabinett för hvarje särskild vetenskapsgren . V., äfvensom törslaget till klassifikationen f hihlioteketa innahåll 1. 212:— GG Oo DA — mo I egt om ha