Göteborgsposten – 28 mars 1873, sida 2

IIxarjehanda. Ännu en spKhistoria. In korrespondent trån Fagerhult meude ar i tidningen Kalmar följande berättelse om uen ondes fasliga grasserande i Fagerhut, hvilken berättelse säges törskrifva sig från fulit tilltörlitligt håll. Red. at Kalmar reserverar sig dock för historiens sauningseolighet samt säger sig ha beredt plats för densamma mest för att visa hur långt lättrogenheten kan gå i förening med vidskepelse. — Berättelsen som iugitvits till pastorsembetet i Fagerhult lyder ordagraunt sålunda: Hemsk tilldragelse. -Sedan kyrkoberdeu, filvsvfie doktorn hr A. II. B. Lind i Fagerhult blifvit af en biand sina församlingsboar, rusthällaren Abraham P. Isacsson jemte dess hustru Helena Christina Johansdotter i Kåremåla kallad att natten till den 4 innevarande mars qvarstanna i deras bostad för att om möjligt söka upptäcka orsaken dertill att en ond andemakt tagit sitt tillhåll i deras hus och gifvit sig tillkänna genom kastande af stenar och andra ämner; så ock med anledning deraf att jag at nämnde makar blifvit ätskillige gånger kallad föregående dagar för att under nattetid närvara: äfvensom efter det jag af nämnde kyrkoberde blifvit uppfordrad att tillkannagiva hvad jag dervid erfarit; får jag härmed upplysa: Då jag först blef kallad, infann jag mig en atton, hvilken vi då tillbringade under Guds ords Jäsande och bön. Da vi gått till sängs och det blef mörkt i rummet vid pass kl. 11 börjades ett oupphörligt kastande af stenar brändt ler, brända benknotor samt 8 k. tvetar, hvilket fortfor med korta uppehåll till kl. 5 på morgonen, så att hela golfvet i rummet var beströdt med dessa ämnen. Den påföljande natten var samma förhållande, dock med den skilnad, att mannen som jemte sin hustru lågo i sin säng, tyckte sig märka, att någon osynlig makt fattade tag i täcket som ville den draga detsamma af dem. Den derpå följande natten var jag ej närvarande, men blef vid 12:tiden samma natt ytterligare kallad under uppgift att husfolket icke fick vara i ro för den osynliga andemakten, som fortsatte sin stenkastning. Inkommen, tog jag en bok för att läsa, hvarunder jag hörde stenar kastas på golfvet. Den derpå följanue natten var jag ånyo närvarande; var då tyst vill kl. 3 på morgonen, då stenar började smälla i golfvet. Jag tilltalade då den osynliga makten med dessa orden: Du är en dum stackare, som far här och kastar; hvem tror i du bryr sig om aina stenar. Härvid blef tyst — I jag låg i sangen och kände mig märka något tungt qväfvande på mitt hufvud. Härvid vänder jag mig på sidan och kände att någon upplyftade täcket på