Göteborgsposten – 24 mars 1873, sida 1

Från Riksdagen. vid kamrarnes sammanträden i lördags företogs ill en början val af personer, som skola utse fullnäktige i banken och riksgaldskontoret. Statsutskottet hade i den andra punkten af sitt tlåtande N:o 26 hemställt, att riksdagen måtte besluta byggande dels af en redspårig jernväg med lätt öfverbyggnad till fortättning af norra stambanan från Storvik till Hybo Helsingland och vidare derifrån antingen till Torpsammar i Medelpad eller annan lämplig punkt på träckningen mellan Sundsvall och rik-gränsen ; dels ck af en smalspårig tvärbana med lika öfverbyggvad, som, utgående från Torpshammar eller annan )unkt på berörda sträckning, fortlöper. vare sig i ydligare eller nordligare läge, med direkt eller inlirekt beröring af Östersund, till Aspånåset eller Krokom samt fortsättes derifrån till riksgränsen, en norsk statsbana från Trondhjem till mötes; att rikslagen måtte antaga det af Jemtlands läns landsting gjorda erbjudande att såsom bidrag till nämnda tvärbanas byggande utan anspråk på aktier eller återbetalning lemna staten 900.000 rdr på de tider och med de vilkor i öfrigt, K. M:t kan finna för godt bestämma; samt att, till fullständiga undersökningar af lämpligaste sträckningarna för vissa delar af ifrågavarande jernvägar och förberedande arbeten å ostridiga delar deraf för år 1874 å extra stat måtte anvisas 200,000 rdr. Med anledning häraf uppstod i begge kamrarna en liflig debatt, som upptog hela förmiddagens sammanträde. I ingendera kammaren höjdes någon röst mot billigheten af att utsträcka stambanan till Norrland, utan rörde sig diskussionen nästan uteslutande om de olika fördelarna af det bredspåriga eller smalspåriga systemet. För det förra talade i Första kammaren statsrådet Bergström, brr Carlson, Nordenfelt, frih. Sljernblad, Troilius, frih. v. Essen, Bennich och C. Ekman; för det senare grefve Mörner, frih. Bildt (hvilka yrkade återremiss) och hr Rydqvist. Efter begärd votering biföll Första kammaren utskottets förslag med 82 röster emot 16, som afgåfvos för återremiss. . 1:a punkten i utlåtandet bifölls af Första kammaren utan diskussion. IIr Wallenberg inlemnade i Första kammaren sin utlofvade motion om uteslutande ur Regeringsformen af 107 samt om ändring i sammanhang dermed af statsrådets ansvarighetslag. Afven i Andra Kammaren gällde striden uteslutande spårvidden. Den öppnades af hr Key, som i ett längre anförande sökte visa, att Norrlands behof blefve mera än väl tillgodosedt medelst en smalspårig bana. Tal:n varnade derför mot att fullfölja ett byggnadssystem, som i längden skulle medföra en ökad kostnad ensamt för den norra stambanan af 40,000,000 rdr. I samma syfte yttrade sig hrr Gumelius och Jöns Pehssson, hvaremot utskottets åsigt förfäktades af hrr P. Ölsson från Helsingborg, frih. von Schulzenheim, Hjelm, P. Staaff, L. O. Larsson, von Schoultz och Jöns Rundbäck. Samtliga dessa talare framhöllo, huru de smalspåriga banorna börja blifva allt mera undanträngda, sedan man kommit underfund med, att den jemförelsevis obetydliga skilnaden i anläggningskostnad icke uppväger de olägenheter af flerfaldigt slag, som äro från detta bansystem oskiljaktiga. Dertill komme beträffande en norrländsk stambana den särskilda omständigheten, att, ifall den bygges af annan spårvidd,jän den för statens banor hittills följda, omlastning måste ske vid Storvik af alla de varor, som skola transporteras söder ut. Då emellertid träkol vore den produkt, som antagligen blefve hufvudsaken i Norrjands export till mellersta Sverige, och denna artikel, i likhet med flera andra, icke tål vid omlastning, vore det klart, att en smalspårig bana norr om Storvik skulle illa motsvara sitt ändamål. Då tiden var långt framskriden och 11 talare ännu återstodo anmälda, uppsköts frågans vidare behandling till aftonsammanträdet.