Göteborgsposten – 21 mars 1873, sida 3

emedan ej alla skådespelarne infunnit sig, och åskådarne aflägsnade sig efter att ha fått sina penningar tillbaka. Man kan emellertid med säkerhet förutsäga, att öfverstekammarherrens finkänslighet försäkrat stycket om en lång och lysande lefnadsbana; oppositioustidningarne äro hänryckta öfver denna nya Lkonservativa seger, och ötverstekammarherren skall ej komma att dö i sin synd, ty en medlem af underhuset har redan förkunnat sin afsigt att rikta en interpellation till ministerea för att utbedja sig en närmare förklaring öfver orsaken tillthe lord Chamberlains hänsynslösa ingripande i den personliga friheten. Prinsessan modehandlerska. Prinsessan Fierre Bonaparte bar i London, till stor förargelse för napoleoniderna, öppnat en dame-skrädderiatelier. Pierre Bonaparte hade ingen egen förmögenhet och lefde af de 100.000 fres, han af kejSaren erhöll i årligt underhåll. Han lefde emellertid ej vidare slösaktigt och lade upp något penningar, men dessa förslå ej till hans båda barns uppfostran, och då familjen efter kejsarens fall alldeles Ingenting annat eger än dessa lappristyfrar, beslöt makan och modern, som uppfostrats i arbete, sig för att uppoffra sig för de små. Prins Pierre kan icke tåla Londons dimmor utan lefver i Luuich, der hans gemål hvarje månad besöker honom med deras två barn, en gosse om 14 år och en liten flicka, hvilken skall vara vacker som en engel. Prinsessan var i öfverensstämmelse med sin pligt närvarande vid kejSarens begraming, men lärer ha rönt ett mycket kallt emottagande. Man har så ofta talat om kejsärens stjerna. Ha napoleoniderna verkligen en Sterna, så måste det vara en fruktansvärd sådan. Pierre Napoleon skall kanske för framtiden undgå hennes inflytande, tack vare denna maka, på hvilken man nu så stolt blickar ned.