Göteborgsposten – 21 mars 1873, sida 3

IVarjehanda. Verldens olika myntsystem-. I denna tid, då myntfrägan spelar en vigtig roll inom de nordiska länderna, torde följande korta öfversigt af de olika myntsystemen ej sakna intresse: i Pound Sterling (Sovereigns) om 20 shillings och 12 pence räknar Storbritannien och dess kolonier, såsom Cap, Natal, Australien m. fl. mindre besittningar eller tillsammans 35 mill. menniskor. Canada har deremot ej slutit sig till det britiska myntsystemet, utan till det nordamerikanska; Indien räknar i rupier, ett silfvermynt som motsvarar 1 rår 68 öre sv. I Francs om 100 centimer räkna: Frankrike, Belgien, Schweiz, Italien, Grekland, Rumänien, Algier och några andra kolonier; inalles 774 mill. menniskor. I Gulddollars om 100 cents räkua: Förenta Staterna, de britiska besittningarne i Nordamerika, Jamaika, negerrepubliken Liberia i Afrika, Sandwichsöarne och Japan, inalles omkr. 80 mill. menniskor. I Silfverdollars (piaster, peso, duro o. s. v. som det kallas i de olika länderna) räkna inalles omkr. 521 mill. menniskor, neml.: de spanska republikerna i Amerika, såsom Mexiko, Centralamerika, Columbia, Venezuela, Ecuador, Peru, Bolivia, Chili, Argentina, Paraguay, Uruguay; vidare i den engelska kolonien Guyana, de spanska öarne Cuba och Portorico, Haiti samt Spanien och Gibraltar; slutligen i största delen af Afrika, isynnerhet kustländerna, hvarest europeisk handel drifves och den spanska gulddollarku eller österrikiska Maria Theresia-thalerin från 1780 i Sudan, Abyssinien och Zanzibar. Deremot gäller icke denna, som ofvan nämnts, i Caplandet, Liberia och de under turkiskt herravälde lydande länderna i Afrika. I Asien gäller Silfverdollarn i hela Ostindien och det kinesiska riket, der den representeras af tehlern; 1000 silfverdollars gå på 717 theler. Oberoende af dessa myntsystem stå Tyskland, Holland, Norge, Sverige, Danmark, Österrike, Ryssland, Turkiet, Brasilien och Portugal, hvilka ha sina egna myntsystem. Guldmynt brukas i de länder, hvilka slutit sig till det amerikanska systemet, till francen eller Å sterl. och är infördt hos 192 mill. menniskor; Japan öfvergick år 1871 till guldmyntfoten. En minister på scenen. Då en talrik församling — ueriblaud prinsen och prinsessan af Wales — häromdagen hade infunnit sig i Courtteatern för att ötvervara törsta uppförandet at A happy land, väntade man sig ett vanligt barleskt skauespel, men stor blef öfverraskningen, då man, efter det att på scenen ett besök i fbernas land af tre dödlige blifvit forkunnadt, plötsligt fick se hrr Gladstone, Lowe och Ayrton vandra in på scenen, De skadespelare, som framställde dem, hade vetat att till så komplett illusion bärma sina förebilder, att, om ej sunda förnuftet sagdt det vara omöjligt, man gerna kunnat tro, att det var premierministern sjelf och hans båda kolleger, hvilka slagit in på en ny lefnadsbana. Skallande skrattsalfvor och bifallsy2ttringar, hvilka knappast tycktes vilja taga slut, mottogo dessa tre dödliga vid deras inträde, och det var endast med yttersta nöd som Gladstones representant kunde skaffa sig gehör för att förklara innevånarne i fåernas land de principer i öfverensstämmelse med hvilka han på inga vilkor ville nedstiga från ministertaburetten, Lowes representant tör att utveckla sanningen i att underordna det pekuniära intressets alla frågor rörande nationaläran och ayrtons för att meddela sina åsigter om de förbättringar, hvilka efter engelskt mönster borde införas vid de offentliga anläggniogarne i fernas land. i Märkvärdigt nog höjde sig icke en enda röst i sai longen mot denna exekution in effigie af det liberala partiets tre favoriter, utan bitallet fortfor från början till slutet och efter täckelsets fall måste de ännu en gång framträda. Föreställningen fick emellertid ett litet Nachspiel, ty påtöljande morgonen inneböllo tidningarne en annons, hvari lästes, att CourtTheatre på ötverste-kammarherrens (the l.rd Chamberlain) befallning blifvit tillsluten. Denna order blef emellertid snart återtagen, ty redan aftontidningarne för samma dag tillkännagåfvo, att föreställniog skulle komma att ega rum. Ehuru underrättelsen härom kom något sent, infann sig dock en ganska stor åhörareskara, som redan i förstugan hade roligt af ett tillkännagifvande af följande innehäll: Miss Litton (direktrisen för teatern) tillåter sig att underrätta allmänheten om, att the lord Chamberlain förbjudit hrr Fisher, Hall och Righton i (skådespelarne) att maskera sig i likhet med hrr i Gladstone, Lowe och Ayrton. Man var mycket nyfiken på att tå se, hvilken föråudring detia förbud skulle åstadkomma i stycket, men alla förhoppniui gar blefvo svikna, ty foreställningen måste inställas,