Göteborgsposten – 21 mars 1873, sida 1

afton och ett annat brer att skrifva, så att jag måste bogifva mig på hemvägen. Efter några ytterligare ord tog han afsked och smög som en skugga ner för trapporna. Förstuguvaktaren var ännu qvar nere hos den öfriga betjeningen, och Grimrod tog på sig sin öfverrock, ytterhalsduk och hatt samt steg lugnt ut genom förstugudörren utan att bli bemärkt. Han gick skyndsamt framåt, till dess han tillryggalagt hälften af den breda allen, då han stannade och såg tillbaka på den byggnad, ur hvilken han kommit. Det ver ett ansenligt gammalt hus, bygdt af granit och bestående af en massiv centralbyggning, tre våningar i höjd, och stora tornlika flyglar förenade med hufvudbyggningen genom en vånings mellanbyggnader, utefter hvilkas framsidor löpte vackra arkader. Det var ett storartadt ställe och bland dem, som voro mest värda att ses i hela grefskapet. — Den, som är herre till detta ställe och derjemte eger Waldemargodset, bör vara lycklig mer än andra dödlige, sade förvaltaren för sig sjelf. Jag skulle sälja min själ denna qväll, om jag kunde bli baron af Waldemar och egare af Waldemar House och Floyd Manor samt allt öfrigt, som tillhör den nämnde titeln; men eftersom jag ej kan bli baron af Waldemar — Han aforöt sin monolog med ett egendomligt skratt och ett sällsamt uttryck i ögonen samt skyndade vidare lik en person, hvars onda planer lyckats, och som deröfver är helt belåten.