Göteborgsposten – 21 mars 1873, sida 1

2 Från Riksdagen. Första kammaren hade i onsdags endast ett kort bordläggningsplenum, hvaremot Andra kammaren handlade åtskilliga ärenden, bland hvilka isynnerhet det Andra tillfälliga utskottets utlåtande i anledning af väckta motioner rörande folkskoleinspektörers tillsättning föranledde en ganska långvarig öfverläggning. Vi redogöra efter A. B, för detta sammanträde: Utskottet hade i första punkten af sitt betänkande atstyrkt hr Jonas Anderssons motion, att folkskoleinspektörernas utseende skulle anförtros åt landstingen, men deremot i betänkandets andra punkt hemställt, att hr Per Nilssons i ämnet väckta motion måtte på det sätt bifallas, att riksdagen ville hos K. M:t anhälla; a att K. M:t täcktes taga i nådigt öfvervägande om och huruvida i län eller landstingsområde, hvarest på grund af landstings beslut bidrag till folkskoleväsendet utgår, landstinget må lemnas tillfälle att afgitva förslag för tillsättandet af folkskoleinspektörer, samt, derest K. M:t skulle finna en sådan åt landsting medgifven rättighet lända till folkskoleväsendets ytterligare utveckling och förkofran, meddela de i sådant afseende erforderliga föreskrifter; b) att inspektörerne åläggas att årligen till landstinget afgifva berättelse, som bör fjorton dagar före landstingets sammanträde vara till vederbörande sekreterare insänd. Man torde erinra sig att Andra kammaren redan vid förlidet års riksdag fattade ett beslut i samma syftning, nemligen att riksdagen skulle hos K. M:t anhälla, att för tillsättning af tolkskoleinspektörer, K. M:t täcktes från landstingen infordra förslag samt att folkskoleinspektörerna måtte åläggas att till landstingen inlemna ärsberättelser; men detta beslut förkastades af Första kammaren, då ärendet sedermera der förekom till afgörande. Nu, likasom förlidet år, var emellertid majoriteten inom Andra kammaren afgjordt för förslaget, hvilket understöddes af en mängd talare, såsom hrr Jonas Andersson i Häckenäs, Berggren, C. J. Bengtsson, Ola Jönsson, Silfverstolpe, Gunnarsson, Jonas Jönsson, P. Olssun, Lyttkens och Leijer, och betonades det från denna viua, att man icke hade att vänta något verkligt lefvande intresse tör folkskolans sak förrän det öfverlemnades åt kommunerna att utse ordförande i skolräden och åt landstingen att hafva ett ord med vid folkskoleinspektörernas tillsättning. Men icke heller i år saknades de förlidet år från åtskilliga häll yttrade betänkligheter mot att lemna i fråga varande uppdrag åt landstingen, hvilket man ansåg möta flera praktiska svårigheter, särskildt med afseende derpå, att landstivgen icke äro permanenta institutioner. Dessa äsigter törtäktades i törgår hufvudsakligen af hrr Törnebladh och A. Rundbäck. Vid ötverläggningens slut uppträdde äfven denna gång cheten för eckleastikdepartementet, statsrådet Wennerberg, med ett uttalande i frågan. Han anmärkte, att i samma mån som folkskolornas antal ökats, hade äfven inspektörernes autal vuxit, så att det nu uppginge till 50, och det kunde sålunda möjligen anses väl sörjdt för denna angelägenhet, om tortfarande inspektörernes antal ökades i samma proportion som skolornas; men hr statsrådet var af en motsatt åsigt. Om inspektionsdistrikten blifva mindre, så blitva äfven aflöningarne mindre, och detta hade till följd att till inspektörer endast kunde erhållas personer, hvilkas tid vore till hufvudsaklig del upptagen af andra vigtiga tjensteåligganden. Sädant kunde i längden ej blifva tillfredsställande och talaren trodde derföre att den riktning, hvari folkskoleinspektionen borde utvecklas, vore den, att till inspektörer komme att utses ett visst antal personer, som helt och hållet egnade sig åt folkskoleinspektionen, och hvilka voro så affönade, att de utan af saknad kunde lemna andra af dem innebatda tjenster. Hr Wennerberg slöt med att förklara att han för öfrigt i allo vidhöll sina förlidet är uttalade åsigter, hvilka såsom man torde erinra sig, inneburo ett erkännande, att den anbållan, som kammaren då stod i begrepp att framställa, och hvilken det nu var fråga om att förnya, var så billig och till sitt omfång så begränsad, att det i sanning vore besynnerligt, om man icke derpå ville fästa något afseende. För detta uttalande förlidet år fick hr Wennerberg då i Första kammaren uppbära åtskilliga sarkasmer, hvaremot hans förklaring nu, att han vidholl sina åsigter, af den Andra kammaren helsades med bifallsrop Vi behotva knappast tillägga, att utskottets hemställan blef af kammaren bilallen. Det Fjerde tillfälliga utskottets hemställan om en skritvelse till K. M:t med begäran om sådan ändring i resereglementet, att, vid extra förättningar, antal dagtraktamenten beräknas endast efter den tid, som för resa och förrättning verkligen åtgått, förklarades af kammaren, sedan hr Dickson er nrat