Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 1

vore alltid utsatt för klander, och kunde dock genom sitt arbete just icke uträtta något. 107:e S vore ej blott onyttig, utan rent af skadlig, och konungens rädgifvare borde finna densamma obehaglig, ty den ålade dem att en gång om året framträda för en domstol, som arbetade på två divisioner, då det åtminstone alltid var omöjligt för den anklagade att försvara sig inför den ena. Dessa förhållanden påkallade en förändring, visserligen ej så behöflig nu, då inga egentliga partier funnes, som ej mera för framtiden, då det för tillfället ötverlägsna, kan missbruka sin makt. Gretve C. G. Mörner ville ej att 107:e skulle borttagas, ty den motsvarade svarsadressen i andra länder. — Med anledning af de af reservanten, hr Sven Nilsson, gjorda anmärkningar mot de talrika upplätelserna åt utlänningar att besitta svensk jord, hade talaren tänkt att yrka återremiss, men boppades, att diskussionen i kamrarne skulle leda derhän, att man för framtiden gjorde mera urskiljning vid koncessioners meddelande för utlänningar att besilta svensk jord. Hr Rydin fann on ny lagstiftning rörande utlännings rått att iuflytta och besitta svensk jord nödvandig och lemnade den upplysning, att en motion i detta ämne är att förvänta i nästa vecka och att konstitutionsutskottets sekreterare var sysselsatt med densammas uppsättande. Flera andra talare såsom hrr Faxe, Hallenborg och Nordström uttalade sig äfven för behöfligheten af en ny lagstiftning rörande rättigheten för utländsk undersåte, att i riket fast egendom förvärfva och besitta. Förutom grefve Iamilton önskade hr Bergstedt att 107 5 Regeringsformen måtte ur Grundlagen försvinna; han skulle med glädje helsa en motion härom och hoppades, att denna tid ej skulle vara långt aflägsen. IIr Wallenberg upplyste, att han i den ifrågavarande frågan skulle i nästa vecka inlemna en motion, som skall visa lämpligheten af att berörda S utstrykes ur Grundlagen, ty skriftvexling behöfver ej ega rum mellan de begge statsmakterna. Samtlige talare yrkade endast att betänkandet skulle läggas till handlingarne, hvilket ock blef kammarens beslut. I Andra Kammaren föranledde äfven dechargebetänkandet en temligen långvarig diskussion. H. ex. herr justitiestatsministern, som inledde densamma, förklarade sig icke vilja ingå i någon utförligare granskning af den utaf reservanten gjorda framställning, detta så mycket mindre, som grundlagen icke medgåfve en ledamot att i denna form framställa klander mot Regeringen. En och annan i reservationen förekommande faktisk origtighet borde emellertid bemötas och isynnerhet gällde detta om reservantens uppgift, att de jordbesittningar, som under sistförflutna år öfvergått till utlänningar, uppginge till ett värde af icke mindre än 10,000,000 rdr. Detta belopp utgjorde i sjelfva verket, enligt en inom departementet företagen utredning, mindre än 8,200,000 rdr, och härifrån borde dragas värdet af egendom, som öfvergått ur en utländsk mans hand i en annans, af en mängd industriella anläggningar o. s. v. Reservanten hr Sv. Nilsson i Österslöf trodde sig med sin framställning ej hafva brutit mot grundlagen, då hans mening dermed icke varit att klandra Regeringen utan Konstitutions-utskottet för dess underlåtenhet att anmärka Regeringens förfarande i denna fråga. För öfrigt sökte talaren ådagalägga, att hans sifferuppgifter verkligen vero riktiga och utvisade att fältet blifvit alldeles för oinskränkt uppgifvet för utlänningars besittningsrätt till fast egendom i landet — något som en vaksam och fosterländsk Regering hade bort förhindra. IIrr Huss, frih. Schultzenheim och Dickson ogillade de af reservanten framställda anmärkningar och ansågo, att regeringens förfarande i fråga om beviljande af utlänningars ansökningar om besittningsrätt till svensk jord snarare gagnat än skadat landet, i det härigenom medförts en tillökning till nationalkapitalet liksom ock industriens och jernvägskommunikationernas utveckling blifvit tillgodosedd. Hrr Lytikens, Jöns Rundbäck, Per Nilsson i Espö, Hedin, Danielsson och Leijer funno deremot de af reservanten anförda betänkligheter vara ganska berättigade. Emellertid instämde endast ett par af dessa talare i reservantens yrkande, att utskottets memorial måtte med ogillande läggas till handlingarna. Äfter slutad öfverlaggning blef memorialet utan vidare laggt till handlingarna, sedan talmannen förklarat sig ej anse någon annan åtgärd kunna blifva föremål för proposition å hans sida.