Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 1

Ett Tvistefrö)). Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvors. från Engelskan). — Det är ej derföre att jag icke älskar henne, tänkte han. Jag dyrkar henne ordentligt, men jag hade ej behöft ett ha så brådtom med att gifta mig med henne. Hon är en flicka utan namn och utan förmögenhet, då jag är arfvinge till en titel och till stora gods och kan gifta mig snart sagdt med hvem jag vill. Men det är försent att draga sig tillbaka. Jag kan ej narra flickan vid sjelfsa altaret. För öfrigt så får jag väl anse hennes skönhet såsom i någon mån ersättande bristen på börd och förmögenhet. Jag tror nästan, att lord Waldemar skall upptaga henne till nåder, och sedan skall hon utan tvifvel bli en riktig favorit hos honom. På det sättet kan alltsammans ändock bli mig till verklig nytta, ty min gamle onkel har på sista tiden ej varit särdeles vänligt stämd emot mig. Han kallade mig verkligen en sjelfvisk, beräknande usling, då jag häromdagen for in till hufvudstaden för att se till honom under hans sjukdom. Honor skall hjelpa mig att stärka min position, det kan behöfvas. Han har fått för ) Forts. fr. N:o 61.