Göteborgsposten – 17 mars 1873, sida 1

kiksdags-Kaleideskop 1873. XX. Den 13 mars. Min i slutet af gårdagsbrefvet uttryckta förmodan, att statsutskottets utlåtande i anledning af senast församlade stadsrevisorers granskningsarbete och derom afgifna berättelse skulle framkalla ett lifligt ordskifte vann fullständig bekräftelse i går aftov. Med de stränga kontroller som äro införda inom alla grenar af statsförvaltningen, är det numera för statsrevisorerna öfverhufvudtaget ganska svårt att uppdaga och framhålla något särdeles anmärkningsvärdt. Huruvida åter revisorerna böra upptaga anmärkningar af ringa betydenhet beror helt och hållet på deras egen uppfattning af granskningskallots väsende; men det torde likväl vara obestridligt, att om revisorerna framställa anmärkningar som befinnas förhastade och obefogade, så kan icke det vara klandervärdt om de mot hvilka sådana anmärkningar riktats försvara sig, äfveusom att då försvaret är tillfredsställande statsutskottets pligt är att gilva den rätt som rätten eger. Den granskning som revisorerna verkställt af riksgäldskontorets förvaltning under den tid sem förflutit sedan början af 1872 års riksdag, har visserligen haft till följd att ett ganska stort antal anmärkningar blifvit framstäldt; men sedan fullmäktige i riksgäldskontoret i anledning deraf förklarat sig, ha samtlige dessa anmärkningspunkter af statsutskottet ogillats, i asseende på åtekilliga till och med i ordalag som innebära ett klander mot revisorernas förfaringssätt. — Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i sina afgifna förklaringar ingalunda gått skonsamt tillväga mot revisorerna och det med desto mera befogenhet, som dessa tillvitat fullmäktige försumligheter som icke egt rum. Då statsutskottets ofvanomnämnda utlåtande förekom i Första kammaren anmärkte en af statsrevisorerna, kapten Uedenstjerna, att de genom nämnde utlåtande fått sig en afkylning genom utskottets regndusch, hvilken möjligen kunde föranleda revisorerna att hädanefter slå in på en annan väg.