Göteborgsposten – 15 mars 1873, sida 5

Hrarjehanda. Det förflutna, det närvarande och det kommande. Sedan fust Czartoryski förmälde sig med prinsessan Margaretha af Orlöans har tHotel Lambert i Paris åter blifvit en af de mest lysande samlingspunkterna för den franska aristokratien. Vid en musikalisk tillställnnig, som derstädes för några dagar sedan egde rum, voro drottning Isabella, madame Thiers och grefvinnan af Paris alla tre närvarande, och någon anmärkte, då han såg ofvannämnde höga damer tillsammans: Voilå le passå, le present et lvenir. En kunglig begrafning. Times återger följande skildring at Kamehameda V:3 jordafard ur en IIonolulu-tidning: Först kom kavalleriet omkring 40 led, så brandkären 75 man stark, åtskilliga välgörenhetssamfund och riddarordnar (bland dem frimurarne), arrendatorer och brukare af kronojord och konungen enskildt tillhörande plantager, guvernören öfver Oahu och hans stab, artilleriet (46 man) med dess musikkår, Honolulu-skarpskyttarve (35 man), besättningen pi ett amerikanskt fartyg, garderna, hofbetjeningen och presterskapet. Derefter kommo de kungliga inasignierna, så likvagnen och sorgvagnarna, i hvilka sutto b. m. konung Lunalilo, drottning Emma, h. exc. Ruth Keelikolani, mrs Bishop och mrs Naca, den kungliga familjens slägtingar och närmaste omgifning. Sist kom hela embetsmannakåren. Kistan var betäckt med en mantel af svart sammet och den kungliga fjäderkappan. Biskop Willis höll likpredikan, hvarefter frimurarnes begrafningsceremoni utgjorde slutet af sorgeakten. Kunglig salut cch hurraropen för kung Lunolilo tillkännagåfvo, att man gjort Kamehameda Y den sista tjensten. En laddaning giftermålskandidater torde ej vara en alldeles oriktig denämning på ett af flera hundra ungersvenner bestående sallskap, som från Kalifornien lär ha för asfsigt att inskeppa sig till Europa i ändamål att besöka den stundande verldsexpositlonen i Wien. Medlemmarne af det stora ressällskapet, hvilka allesamman äro tyska landtbrukare, bosatta i den fruktbara San Joaquin dalen i Kalifornien, har nemligen beslutat begagna sig af detta tillfälle för att vinna något, som tyckes ha utgjort ett mål för deras längtan derute i icalifonien — en tysk fru för hvar och en af dem. Ingen af sällskapet kommer derföre att återvända från Wien utan att åtföljas af den dame, han utkorat. Det lär ej vara ett oeftergifligt vilkor, att de damer, hvilkas öden de kalifoniska giftermålsspekulanterna vilja sammanlänka med sina, skola vara tyska.