Göteborgsposten – 15 mars 1873, sida 1

Göteborg d. 15 mars 1873. Prius Augusts begrafning egde, som förut meddelats, rum i torsdags middag, och lemna vi efter de i går afton ingångna Stockholmstidningarne följande närmare redogörelso för den sorgliga akten: Riddarholmskyrkan var dekorerad i svart och upplyst med täta ljusrader på samma sätt som vid kung Carls begrafning. Redan tidigt på förmiddagen syntes stora folkmassor från skiljda delar af staden på väg till Riddarholmen och de platser, der processionen skulle framtåga. All handel på Munkbron hade upphört redan kl. 10 och snart derefter stängdes bodarne i de angränsande trakterna. Då klockan slog half 12 började klockspelet i Tyska kyrkan att höras och kl. 12 vidtog sorgringningen i hufvudstadens samtliga kyrkor. Samtidigt härmed satte sig det k. liktåget i rörelse från slottet genom en haie af trupper, bakom hvilka mångdubbla led af deltagande äskådare bildat sig. Alla fönster, hvarifrån processionen kunde ses, voro uppfylda med sorgklädda fruntimmer och herrar. Strax efter kl. 12 satta sig, som sagdt, liktåget i rörelse till kyrkan från vestra slottshvalfvet öfver yttre borggården, Storkyrkobrinken och Riddarhustorget. Allij efter som den högtidliga processionen framskred genom leden sänktes sanorna och trupperna skyldrade gevär, under det de särskilda musikkårerna uppstämde hr Nordqvists vackra sorgmarsch, som komponerades för konung Carls begrafning. Processionen skred sakta framåt till sitt mål och allas ögon följde med deltagande den med blå sammet samt guldbrokad och gyldene kronor öfverdragna Jikkistan, som, hvilande på en af sex hästar dragen likvag och smyckad med kransar och blommor, förvarade det furstliga stoft, hvilket nu fördes till sitt sista hvilorum. I Riddarholmskyrkan voro församlade riksdagens båda kamrar, hvilka, företrädda af sina talmän, före liktågets ankomst intagit sina platser. Diplomatiska kåren och till hofvet hörande damer befunno sig i de amfiteatraliska logerna i kyrkans sidoskepp. För statsrådets ledamöter, voro platser beredda nedanför den msd svart kläde öfverdragna samt med hermelin och guldtofsar dekorerade predikstolen. Utom dessa befunno sig i kyrkan före processionens ankomst atskilliga hoffunktionärer och högre embetsmän. På läktaren var en af herrar och damer bestående sångkör placerad och bakom denna en utvald musikkår. Omkring kl. 1 inbars det furstliga liket i kyrkan af kammarherrar och officerare och nedsattes på den i korets midt anbragta, med hermelin öfverdragna katasalken. Derefter inträdde konungen, åtföljd af sina söner och uppvaktning, samt intog sin plats till höger i koret med drottningen på högra och enkedrottningen på venstra sidan. Till höger om drottningen satte sig vidare den aflidne sarstens frände, hertigen af Anhalt, och bakom de. kungliga och furstliga personerna grupperade sig dessas uppvaktningar. Under tiden spelades direktör Nordqvists sorgmarsch. Då sorgmusiken tystnat, uppstämdes psalmen n:o 451, verserna 1 och 2. Derefter beträdde öfverhofpredikanten d:r Grafström predikstolen och höll en kort, men varm tilltalande predikan öfver profeten Esaias 41 kapitels 4 vers: Ho verkar det och gör det och kallar alla menniskor, den era efter den andra, alit ifrån begynnelsen? Jag Herren är både den förste och siste. Talaren tog sg deraf anledning att påminna huru Herren kallar både hög och låg och ledde dervid tankarne på den bortgångne konungasonen, som bortryckts knappt hunnen till medelåldera. Han lade särskild vigt på bans betydelso såsom medlem af konungafamiljen, i det den aflidne var den siste återstående manlige jemliken, inför hvilken den kunglige brodern kunde aflägga tronens och kronans glans och tala som vän till vän, som broder till broder. Han erinrade, hurusom vår konung nu vore den ende återstående af de fyra konungasöner, hvilka en gång som ett fyrdubbelt hopp omgäfvo Sveriges tron, samt nalkades med anledning deraf himlens skydd och välsignelse öfver konupg och konungahus Den aflidne furstens verksamhet, hans ansnräkslöshet och varma bjerta skildrades meå enkla och sanna färger. Efter predikans slut afsjongs psalmen n:o 452, hvarefter öfverbofpredikanten dr Grafström, åtföljd af tvenne hofpredikanter, framträddo till kistan och förrättade jordfästningen, hvarvid kanonsalut gafs, Efter jordfästningens slut afsjöngos verserna 3 och