Göteborgsposten – 13 mars 1873, sida 2

underrättelsen naturligtvis afses andre bataljons läkaren Frykman. Litteratur. A. Nybleus. Den filosofiska forskningen i Sverige från slutet af adertonde århundradet, framställd i sitt sammanhang med filosofiens allmänna utveckling. Första delen. Förra afdelningen. Norstedt Söners förlag. G. M. Celander. Lärobok i Naturlära för Folkskolan. Andra törbättrade upplagan. Hiertas förlagsexpedition. L. Kellner. Pedagogik för folkskolan och hemmet i aforismer. Bearbetning af d:r Kyhlberg. folkskoleinspektör i Norrköpivg. A. L. Normans förlag. Såsom af titeln synes, får man i prof. Nyblei arbete icke vänta sig en utförlig skildring af det filosofiska studiets historia i Sverige ända från den tid, då ett djupare intresse för dithörande spörsmål kan sägas visa sig. Hvarken Ramismens eller Cartesianismens representanter i vårt land finna plats i hans bok. Ej heller har han aktat nödigt att pröfva den filosofiska halten af den på sin tid i Sverige högt uppburne Andreas Rydelii Förnuftsöfaingar. icke ens Svedenborgs verldsrykte, icke ens den omständigheten, att han dog i senare hälften af det adertonde århundradet, har kunnat bereda honom några ord af kritiskt omnämnande i ett verk, som består sjorton sidor åt den skäligen obetydlige Rosenstein. Just i fråga om Svedenborg år det synnerligen att beklaga, att författarens antagligen mycket stränga begrepp om hvad som bör förstås med eslutet af det adertonde århundradet icke tillåtit honom att fösta uppmärksamheten vid den berömde teosofens i hög grad originella system. Det hade varit intressant att erfara hvad en Boströmian i våra dagar tänker om den man, som genom sin lära om himlen och de himmelska samhållenas analogi med den enskilda menniskan torde om också dunkelt hafva förebildat profetians upptyllelse i den boströmska hypotesen om statens personlighet. Emellertid får man vara nöjd med hvad förf. bjuder, och detta är icke litet. I ett afseende öfverträffar han till och med våra förväntningar på grund af titelbladets ordalydelse. Vi få nemligen på de första 119 sidorna en lättfattlig framställning at Lockes och hans efterlöljares läror, ehuru ingen af dem tillhör Sverige och endast några slutet af det adertonde århundradet. Efter öfversigten af hvarje särskildt system följa några kritiska anmärkningar från boströmsk synpunkt. Anledningen till detta förfarande torde ligga i fört:s åsigt (sid. 2), att en sådan skildring är nödvändig iör att rätt förstå betydelsen af den spekula tion, som börjas med Boåchius, fortsättes af biberg, Grubbe och Geijer samt kulminerar i Boström. Huruvida man i öfverensstammelse med skolans bekanta schema får antaga ätven en 8. k. regress eller på ren svenska et förfall efter Boström, derom upplyser icke förf. Huru dermed än må förhålla sig, anser förf., att denna spekulation är i allt väsentligt specifikt avensk. Han säger i förordet, att den är ett bevis derpå, att det djupare medvetande om det evigas betydelse, som utmärker den skandinaviska folkstammen, och som frambryter i dess mytologi och vissa dess verldshistoriska handlingar, ännu icke slocknat i det svenska folkets bröst. Tyvärr få vi icke veta, hvilka dessa vverldshistoriska handlingar äro. Hr Nybleus gifver oss icke ordet till denna gåta. Vid läsningen af hans bok kommer man lätt att tänka på åtskilliga tyska uttalanden om adie deutsche Sittlichkeit ochgrundtvigianernas tro på Nordens kolossala andliga kallelse. Kanhända gör man bäst att med nya testamentet tro, att Gud har uppenbarat sig för alla folk, och låta de orthodoxa mosaiska trosbekännarne ensamme behålla öfvertygelsen, att da tillhöra äro en utvald stam. Man kan ju vara god skandinav och god svensk ätven utan alltför stora anspråk. I den nu utgifna delen kommer förf. knappast inom förgärdarne till den svenska spekulationens lysande tempelbyggnad. Boström framskymtar ännu endast i ett aflägset fjerran; vi få icke göra bekantskap ens med Boöthius eller Biberg. Leopold, Rosenstein, Thorild och Ehrensvärd uppträda hvar i sin ordning för att vederläggas och försvinna. Men äfven om läsaren händelsevis icke skulle vara alldeles säker derpå, att Boström verkligen har funnit de vises sten, måste han med stort intresse följa den enkelt och likväl ele gant skrifna karakteristiken af dessa tänkare Särskildt torde framställningen af Thorild upp: visa många nya sidor af hans system, hvilka icke hafva kommit till sin rätt i Atterbomt vidtsväfvande skildring. För hvar och en som vill göra bekantskap med sjuttonhun dratalets numera temligen åsidosatta svenske författare, är hr Nyblei bok högligen läsvärd Har den tyska filosoflens historia kunnat skrif vas än i Kants, än i Schellings, än i Hegel anda, så må väl för en gång den svenska fi losofiens få betraktas från boströmsk syn I punkt. t Det vore illa, om man skulle nödgas antaga I att hr Nyblei arbete utgifvits med statsanslag I derföre, att förläggaren eljest förtviflat om, at 1 få afsättuing för en bok, som behandlar et