Göteborgsposten – 13 mars 1873, sida 2

meddelande, blef hon i verkligheten liksom bedöfvad deraf. I första ögonblickets bestörtning undgick miss Milners rättelse af moderns uppgift alldeles hennes uppmärksamhet; men innan mrs Glint hann ånyo taga till ordet, återvann Honor tillräcklig sjelfbeherrskning för att resa sig upp från stolen och med blygsam värdighet yttra: — Det gläder mig att höra något, som utan tvifvel skall öka sir Hugh Tregarons lycka. Han kom hem från Alexandria på Argonaut för fyra månader sedan, då jag var ute på min tur med pappa. Jag har ej kännt honom länge, men han har varit mycket vänlig mot mig, och han är isynnerhet god vän till pappa. Han har varit här flera gånger för att träffa pappa, sedan han återkom tili England, och pappa tycker mycket om honom. — Och kanske äfven pappas dotterliga påhäng, hånade mrs Glint. Sir Hugh har aldrig hört eder historia berättas, derom är jag öfvertygad. Han tror er vara kapten Glints dotter i ett föregående äktenskap, och kaptenen ville ej tillåta mig säga honom sanningen. Min man sade, att om sir Hugh blott var en vän till er, skulle sanniogen ej röra honom; men om sir Hugh ville gifta sig med er, skulle kaptenen i sinom tid omtala historien för honom. Ni kan således inse, att det ej varit någonting, som hindrat bonom ifrån att, ifall han hade tyckt om er, erbjuda er sin hand, om ej hans stolthet upprest sig deremot. Äfven med den föreställningen att ni varit kaptenens egen dotter, skulle sir Hugh Tregaron ha ansett sig ingå en mesallianee genom ett giftermål med er. Men om det skulle ha händt, att sir Hugh tilfalligtvis upp