Göteborgsposten – 13 mars 1873, sida 1

— —— — 2— — bränvinslagstiftning, uttalade vi vår förhoppning, att riksdagen skulle, för så vidt på densamma beror, icke undandraga det stöd, som i nämnde lagstiftning bör komma dem till del, hvilka inom de olika kommunerna kunna och vilja uträtta något för att bringa ordning i våra utskänknipgsförhåällanden och förekomma de missbruk, som, efter hvad det bedröfligt nog visat sig, så lätt framkallas inom en handtering, vid hvilken de höga afgifterna så lätt uppkalla frestelsen att på olagliga vägar söka en högre vinst, och vid hvilken på samma gång det nog allmänna begäret efter rusdrycker, i sina yttringar så svårt att tygla, gör det i hög grad önskvärdt, att samhällena utöfva en kontroll, hvilken en från andra grunder utgående lagstiftning efter vår uppfattning skulle betydligt försvåra eller rent af omöjliggöra. Till hvad vi då yttrade, skulle vi nu vilja göra ett litet tillägg. En insändare bar nemligen fästat redaktionens uppmärksamhet på en brist i författningen rörande försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade drycker, hvilken brist synes vara lika påtaglig som lätt att afhjelpa. Vi anse oss derföre böra påpeka förhållandet, med särskild hänsyn dertill, att någon ledamot af bevillningsutskottet eller riksdagen möjligen häraf skulle erhålla kännedom och vilja åt saken egna någon uppmärksamhet. Det är hvarje svensk medborgare tillåtet att från utrikes ort införskrifva huru litet qvantum spirituosa som helst, och vår tullagstiftning lägger intet hinder ivägen för dylika småqvantiteters tullbehandling efter samma tullsatser, som för stora partier. Häraf följer, att på utländsk botten bosatta personer kunna här i landet försälja buru små qvantiteter spirituosa som helst utan att för denna rörelse erlägga den ringaste utminuteringsafgift. Den fördelaktiga ställning, hvaruti således den utländska minutören står gent emot den svenska, som har att erlägga en högst betydlig afgift för rättigheten att bedrifva sin rörelse, har också blifvit nogsamt iakttagen och tilllämpad af den utländska köpmannen och hans agenter här i landet. Med nästan hvarje lägenhet från Frankrike anländer bit en mängd små kärl med cognac om 6, 8, 10 å 12 kannors rymd, förutom en massa små lådor, innehållande 1 å 2 dussin sorterade buteljer likörer, cognac, rom o. d. för privata personers räkning, icke endast bärstädes boende, utan också på andra orter bosatte. Alla dessa småkärl, stundom till ett antal af flera hundra på en gång, emottagas, förtullas och afsändas till deras respektive köpare af utländingarnes härvarande agenter, hvilka resa landet emkring för att upptaga ordres på utländsk spirituosa i små qvantiteter. Ifrågavarande rörelse bedrifves ätven på ett ännu oförsyntare sätt, i det den så kallade agenten sjelf bar lager här af på sådant sätt i småkärl förpackad spirituesa, hvarat han till sina kunder skickar buru små partier, de önska erhålla, på samma gång han för syns skull sänder dem en faktura i det utländska husets namn. Vi tro oss veta, att denna industri bedrifves mångenstädes här i landet, och att så sker här i Göteborg, kan genom utdrag ur tolljournalerna när som helst bevisas. Det tyckes verkligen vara skäl uti, att detta uppenbara missbruk af författningarne stäfjas, så att de, som här i landet betala dryga afgifter för sina försäljningsrättigheter, också blifva okränkta i sin rätt att dem utöfva utan intrång af fullkomligt oberättigade utländingar, som med stöd at den bristfälliga författningen val veta att undandraga sig utminuteringsafgifton. Saken är äfven ganska lätt att ordna antingen derigenom, att man fråntager alla, som ej hafva rätt till minuthandel med bränvin, rätt att förtulla mindre qvantum än 15 kannor i ett kärl, eller ock, ännu enklare, förordnar, det all spirituosa, sem inkommer uti kärl af mindre än 15 kannors rymd eller låda innehållande mindre än 60 buteljer, skall draga icke allenast vanlig tull utan också minuteringsskatt af 25 öre pr kanna. Möjligen skulle man emot vår framställning kunna invända, att den agent, som utlemnar mindre än 15 kannor från utländsk ort införd spirituosa, bör ansvara för brott emot bränvinsförfattningarne, men han visar, att en utländing är säljare, och atten svensk medborgare från det utländska huset reqvirerat den mindre qvantiteten, samt att han endast är mellanhand, men icke säljare; och han 283. 4: QQ ha ss At A