Då Honor Glint trädt in i Röda Huset, fick hon ej begifva sig direkte till sitt eget rum. Dörren till salongen stod på glänt, och då hon stannade i förstugan för att aftaga sin hatt och sin kofta, fick hon höra mrs Glints skarpa och ohehagliga röst kalla på henne. Honor hörsammade kallelsen och: gick in i salongen. Mrs Glint såg skarpt på den unga flickan, då hon kom in i rummet, och yttrade i sträng ton: — Ni är sent ute, Honor. Min dotter gör sig aldrig skyldig till ett dylikt kringdrifvande i trakten vid en så sen tid på dagen som denna. Hvad skulle kapten Glint säga om sådant? Hvad skola grannarne säga? Honor såtte sig och svarade lugnt: — Jag har blott varit ute på fältet, min fru. Mr Moer följde mig tillbaka ända till täppan. Mrs Glint upplyftade båda sina händer till tecken af den djupaste afsky.