Göteborgsposten – 12 mars 1873, sida 2

är oinskränkt. Det är möjligt, att en dylik efterträdarekombination skall snart komma på dagordningen. 3.8.8.888888Gä—En af de för den stora vexelförsalskningen i London misstänkta, Edward Hoyes, har förhörts af lord mayorn. Hans afgifna berättolse lemnar tydlig redogörelse för de åtgärder, som utförts af Warren, hufvudmannen i transaktionen med Englands bank, men lemnar ännu icke någon nyckel till ejeltva organisationen af bedrägeriet. Det sätt, hvarpå Noyes häktades, är bevis på en af dessa sällsamma händelser, genom hvilka äfven de bäst uppgjorda planer måste korsas. I fredags åtta dagar sedan upptäcktes det, att Warrens vexlar voro falska. En del af de å dem erhållna beloppen hade inbetalts till Continentalbanken vid Lombard street på C. J. Hortons räkning, hvilken Horton nu tros vara samme F. A. Warren. En af tjenstemännen i Englands Bank skyndade derföre till Lombard street för att erhålla vidare underrättelser. Noyes råkade just att vid samma tillfälle befiona sig i Continentalbanken. Han angafs som den person, hvilken utfört transaktionen tör Horton, och blef genast häktad. Man har likväl sedan icke kunnat bevisa emot honom annat, än att han varit kontorist hos Horton och derför äfven hos Warren, om de båda namnen tillhöra samma person. Han tyckes först i sistl. december månad hafva anländt från Amerika och annonserat om att få kontoristbeställning, under det att Hortons eller Warrens bedräderi satts i gång långt förut. Noyes har dock befunnits på en dag ombesörja penningtransaktioner uppgående till 22,000 p. sterl,, afkastningen från de förfalskade vexlarne, och vid ett tillfälle bära penningarne till en person, hvilken han skulle råka i väntsalen på en jernvägestation. Han fick derför sitta qvar i häkte. Redan i maj förlidet år tog Warren sitt första steg i bedrägeriet, genom att öppna giroräkning med West-Endflialen af Englands Bank. Härigenom fick han äfven diskontoräkning, och det synes af de bref, han tillsändt verkställande direktören i denna bankfilial, att ban erhållit fullständigt förtroende. Sedan början af detta år hade han då och då skrifvit vänskapliga bref, innehållande vexlar som skulle diskonteras och krediteras honom. Dessa bref äro daterade Birmingham, hvilket synes angifva, attsjelfva förfalskningsaffären icke leddes i London. Han säger sig i dessa bref vara sjuk och ur stånd att infinna sig i egen person. Hans sista bref af den 27 febr. innehöll vexlar för diskontering till ett belopp af 26,000 p. sterl., och af dessa blefvo 24,265 pund genast diskonterade. Ett par andra blefvo ej diskonterade, emedan de, såsom vi förut nämnt, icke voro försedda med datum, och då de kommo tillbaka till trassenterna, upptäcktes att de voro forsalskade. Så fort som Warren fått beloppen sig krediterade i Englands Bank, utfann han ett sätt att hastigt skaffa sig penningarne. Han drog genast anvisningar på sin girorakning med filialen i West-End och inbetalade dem på olika räkningar, eom han öppnat i City — bland andra på Hortons i Kontinentalbanken. Sålunda betaltes d. 28 februari, samma dag som bedrägeriet upptäcktes, anvisningar å 6000, 7500, 10.000 och 5000 pund, alla dragna af Warren, på räkningar med Jay Cooke C:o och Kontinentalbanken. Det synes, att planen nalkades sin fullbordan och att Warren rustade sig till att begifva sig i väg med sin fångst. Noyes hade begärt ett stort belopp i franska och preussiska sedlar och skulle, om allt gått bra, besökt Kontinentalbanken i måndags för att erhålla dem. Warren hade således tåligt väntat i åtta månader, under hvilka han förskaffat sig kredit hos Englands Bank och andra firmor, och han stod i begrepp att bli lönad för sin industri, då den begångna lapsus plötsligt beröfvade honom den efterfikade frukten at bedrägeriet.