Göteborgsposten – 12 mars 1873, sida 1

enär ansvaret för dess rätta och ändamålsenliga användande hvilade på regeringen, så kunde en sådan åsigt icke gillas af hr Jöns Rundbäck, som påyrkade nedsättning i anslaget. För denna mening lyckades han verkligen vid anstäld votering vinna några rösters öfvervigt, och han tillkämpade sig således en stor seger med biträde af Andra kammarens samtlige ignoranta ledamöter. Men denna seger är likvist icke af någon praktisk betydenhet; ty det är alldeles gifvet. att när gemensam votering företages rörande detta anslags belopp, så kommer det att beviljas så, som regeringen begärt och statsutskottet tillstyrkt. I alla fall kommer dock den seger, hr Jöns Rundbäck vunnit, att i häfdeböckerna inskrifvas med fetstilar, om han får råda. Hr Sven Nilsson i Österslöf hade 1871 ifrigt kämpat mot Karlskronas befästande, och han hade då, emedan han tillika är fyndig advokat, förekaffat sig en karta, på hvilken han grundade hela sin argumentation i afseende på omöjligheten att föravara Karlskrona, men mot hvilken karta sjöministern gjordo den tör hr Nilsson obehagliga anmärkningen, att den icke var tillförlitlig; men sedan vid ofvannämnde riksdag besfästningsanslaget beviljades att successive utgå, kunde icke gerna hr Sven Nilsson med någon månhet om sitt och riksdagens anseende nu öppet förorda ett löftesbrott. Alltid fyndig, hittade han derföre nu på en utväg, som ganska säkert förskaffade många röster för hr Rundbäcks nedsättningsyrkande, utan att det af den förre understöddes. Hr Sven Nilsson sade sig nemligen skola bevilja anslaget; men endast derföre att riksdagen åtminstone längre fram skulle bli öfvertygad om, att dessa 384 mill. rdr blifvit bortkastade rakt för intet. Gotlands-representantorna, anförda af hr Kolmodin, vunno en ganska vacker seger på statsutskottet, som afstyrkt bifall till förslaget om aflöning för en särskild militärbefälhafvare på Gotland. Oberäknadt de många och obestridliga olägenheterna af att landshöfdingeoch militärbefälbafvarebefattningarne på denna 5 äro förenade i en hand; är denna förening grundlagsvidrig. Utskottet hade dock ej härtill velat reflektera, och då detta utskott med en icke vanlig ihärdighet undviker att i sina motiveringar följa logikens lagar, så blef det för hr Kolmedin ganska välkommet att i en förkrossande kritik gå utskottet på lifvet. Grefve Posse var den ende, som tog utskottet i försvar, det var ock hans pligt i egenskap af dess ordförande; men för den ädle grefvens nu verkligen betryckta ställning ömmade dock en, en mycket frodig skåning, hr Sven Nilsson i Efveröd, som förklarade, att på det att grefve Posse ej skulle bli alldeles ensam, så ville äfven han, hr Nilsson, såsom sin mening uttala, att, om de ofvannämnda befattningarne blefve åtskilda, finge både landshöfdingen och militärbefälhafvaren för litet att göra, ett argument, som kommerserådet Sjöberg dock ej ville godkänna, väfven om hr Sven Nilsson i Efverröd lade sin stora auktoritet i vågskålen. Då, som förut blitvit antydt, Gutarnes förslag om årlig lön, 7700 rdr, för en särskild militärbefälhafvare beviljades af Andra, men har blifvit vägradt af Första kammaren, kommer den frågan att i gemensam votering afgöras. Å LK -ul