Göteborgsposten – 12 mars 1873, sida 1

Kristina Nilsson hade den 27 februari sin afskedsbenefice på kejserliga operan i Petersburg, då hon sjöng Margaretha i Faust. De ovationer, som dervid egnades sångerskan, skrifver S:t Petersburger Zeit., öfverträffade allt hvad man i den vägen sett. När hon i andra akten inträdde på scenen, emettogs hon med stormande bifallsbetygelser, i tredje akten, efter juvelskrins-arian, blefvo dessa än mera stormande, och till henne inkastades ett par präktiga örhängen al smaragder och stora briljanter, flere praktfulla buketter och en stor krans med inskriften: Vivat Margaretha! Sångerskan sjöng juvelskrins-arian ånyo, entusiasmen kände inga gränser mer, och då hon vid tredje aktens slut inropades, öfverhöljdes hon bokstafligen af blomsterbuketter. I fjerde akten förnyades ovationerna med fördubblad styrka. Till sångerskan öfverlemnades en adress med tusentals undertecknade namn, i hvilken man beklagade, att hon skulle resa. Adressen var instucken i en ring, uti hvilken en stor briljant-tår var infattad. Derpå framlemnades till henne en lagerkrans af guld, som blifvit anskaffad af publiken på galleriet, som med 30—40 kopek repartiserat om den. Allt detta beledsagades af ett regn at buketter, med inskrift på franska: