Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 1

—42424 — — haRaaaaaRlaaeaeeeeeeccs.G mal. Hen var då för tiden kapten på ott fartyg, som besökte alla medelhafshamnarne. — Pappa har omtalat alltsammans många gånger för mig, sade Honor, då mrs Glint gjorde en kort paus för att med eldgaffeln röra omkring i kaminen. — Det tror jag nog, utbrast mrs Glint med hetta, men jag vill, att ni skall höra det om igen från mina läppar. Kapten Glint gick genom Valettas gator i den stadsdelen, som kallas Marina, och kom ner till kajen, hvarest hans båt låg i beredskap åt honom för öfverfarten till hans fartyg, som låg för ankar ute i stora hamnen, då en qvinna med ett litet barn i sina armar kom fram till honom och tilltalade honom på engelska. Hon var en person med helt vanligt utseende, men kapten Glint behagade tro, att det lilla barnet var af högre börd, emedan det var väl klädt, fiot och vackert. Qvinna och barn voro båda af engelskt ursprung. Qvinnan bad om fri resa hem till England på kaptenens fartyg. Det var ej ett passagerarefartyg, men kapten Glint hade ändock ej hjerta till att afslå en qvinnas bön, han gjorde henne några frågor och samtyckte slutligen till att föra öfver henne till England. — Gud välsigne honom! sade Honor sakta, i det hennes vackra ansigte glödde af tillgifvenhet och tacksamhet. — Qvinnan berättade honom, fortfor mrs Glint utan att bry sig om afbrottet, att hennes namn var Margaret Cropsey, och att barnet var hennes dibarn, som hon ville föra öfver till dess vänner i England. Hon sade, att hon nyss kommit från Triest, hvarest den dame, i hvars tjenst