Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 1

Article Image
ör det att jag uthärdat med att egna dessa örhandlingar någon uppmärksamhet. Se efter huru knapphändigt de refererats af hufvudtadstidningarne, och ni skall ursäkta att äfven jag blir kortfattad. Etthundrasjutton häradeskrifvare hade nödgata utföra ett ytterst mödosamt extra arbete till följd af k. förordningen d. 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde samt k. kungörelsen d. 5 okt. 1871 angående verkställighet af den nyssnämnda förordningen. K. M:t ansåg billighet — till och med rättvisan — fordra, att dessa häradsskrifvare eller deras rättsipnehafvare för nämnda arbete särskildt godtgjordes med 300 rdr till hvardera. Statsutskottet sade härtill nej, äberopande som skäl härföre, att efter den vidtagna förändringen med grundskatterna ha häradsskrifvarnes göromål blifvit ej obetydligt förenklade; men utskottet reflekterade icke dertill, att sedan nämnde arbete verkställdes, ba flera häradsskrifvare dels tagit afsked, dels aflidit, att deras arbete således kommer ensamt efterträdaren till godo, och att de aflidne häradsskritvarnes rättsinnehafvare och de som aflemnat tjensten icke af den nya anordningen draga någon fördel. Eller måhända föreställde sig utskottet, att häradsskrifvare hvarken taga afsked ifrån eller dö i tjensten? Det var emellertid fullt konseqvent, att när man nu vill annektera grundskatterna, någon sådan gratifikation, som den ofvannämnda, icke kan ifrågakomma till dem, som halt att göra med de förhatliga grundskatterna. Hela —son-flocken sade derföre nej till anslaget. Det kunde naturligtvis ej ifrågasättas, att Andra kammarens upplysta majoritet, vägledd af de högst upplysta herrarne E. Key och P. Olsson skulle vara med om någon slags löneförhöjning åt jernvägstjonstemännen. Tillgånge på sådana är ju riklig? Konkurrensen mellan staten och de enskilda jernvägsbolagen om sådana i jernvägstrafiken erfarna män är öfvergående, inbillade hrr Key Olsson den högt upplysta majoriteten, och så röstade den nej till hvad utskottet föreslagit. Tror ni väl att någon enda i Andra kammaren finnes som ej vill befrämja hästafveln? Naturligtvis icke. Hästafvelspatrioter äro alla. Men då det först gällde ett arvode på 2000 rdr årligen åt chefen för stuteriöfverstyrelsen, så sade patriotmajoriteten nej. Då det vidare gällde 50,000 rdrs anslag för en gång till inköp af afvelsdjur, så sade också patriotmajoriteten nej. Men då det gällde en förhöjning af 35,000 rdr i anslaget till hästafvelns befrämjande medelst prisbelöningar för hästar, så hyste den ofvanantydda majoriteten öfverhufvudtaget välvilja för den saken. Om det lönade mödan skulle jag gerna anföra huru rent af istadigt hästförståndet dock befanns vara hos åtskilliga talare hvars namn slutade på —80n; men ni kan måhända utan en sådan exposö ändå reda er, om ni antager att de ifrigaste oppositionsmännen alldeles icke begrepo huru hästafveln bör ordnas icke heller hvad det kostar att åstadkomma och underhålla en god hästafvel och slutligen att sådana finnas äfven i Andra kammaren hvilka föreställa sig att en förbättrad hästafvel endast kommer herrarne till godo. Vid flera punkters afgörande i det temligen digra betänkandet visade sig, att ehuru regeringens förslag förkastades, så skedde dock detta med en så knapp, majoritet, att resultatet sannolikt blir det motsatta när dessa frågor förekomma till afgörande medelst gemensam votering, En allmän önskan gjorde sig derföre gällande att affårda sjette hufvudtiteln i går afton och det lyckades äfven vid midnatten, sedan man från begge sidorna tröttnat att tala, och att höra på hvad som talades. —kl—AA

10 mars 1873, sida 1

Thumbnail