Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 1

utsigten att genom en myntförändring vinna en så: dan öfverensstämmelse syntes icke kunna ernås med mindre att dervid guldet antoges till grund för myntsystemet i stället för silfver, anhöll 1869 års riksdag, att, då således en förändring i rikets nu varande myntsystem från silfver till guld syntes vara önskvärd, K. M:t täcktes taga frågan under öfvervägande och, i fall en sådan förändring pröfvades ändamålsenlig, till riksdagen aflåta förslag så väl till ny myntordning som till de öfriga af K. M:ts och riksdagens gemensamma beslut beroende stadganden, hvilka kunde finnas för ändamålet behöfliga. I följd häraf uppdrog K. M:t i September månad samma år åt utsedde kommitterade att, efter behörig utredning af alla på frågans lösning inverkande omständigheter, inkomma med betänkande och förslag rörande de nya eller förändrade stadganden, som kunde finnas i ämnet tjenliga och för öfvergången till ett nytt myntsystem erforderliga, och dessa kommitterade afgåfvo den 13 Aug. 1870 sitt betänkande, hvilket före 1871 års riksdag utdelades till riksdagens ledamöter. Kommitterade uttalade deri den öfvertygelsen, att statsmakterna ju förr desto hellre borde förena sig om ett beslut att i silfrets ställe antaga guld såsom värdemätare, att Sverige dervid, fortgående på den väg som blifrit beträdd genem utmyntande af 10-francsstycken eller caroliner i guld måtte ansluta sig till det af 1867 års Pariserkonferens förordade guldfrancssystemet. . De förutsättningar, hvarifrån kommitterade utgingo vid förordandet af ett på guldfrancen grundadt myntsystem, — yttras i den kgl. propositionen, — hafva emellertid genom de förändringar, som från och med 1870 inträdt i Europas politiska förhållanden blifvit i högst väsentlig mån rubbade. Den politiska ställningen synes ej längre lemna någon utsigt för det franska systemet, att kunna utveckla sig till ett allmänt internationelt system, utan torde tvärtom den omständighet att Tyskland antagit ett guldmynt, 20 mark, hvars värde är 14. proc. lägre än 25-francs-stycket göra det nästan omöjligt för 25franc-stycken att vinna giltighet såsom internationel myntenhet. Icke heller finnes för närvarande anledning antaga, att något af de öfriga guldmyntsystemen skall erhålla allmänt internationel tillämpning. Snarare synes af alla tecken att döma hela den internationela myntfrågan af de nationer, som derpå kunna utöfva ett bestämmande inflytande vara tills vidare lemnadt å sidoDeremot hade genom Tysklands beslut att grunda sitt myntsystem på guld frågan om antagande af denna metall såsom värdemätare i stället för silfver fått en mycket större betydelse än någonsin förut, och man synes nu mera temligen allmänt vara ense derom, att intet europeiskt land längre kan utan att utsätta sig för betänkliga olägenheter och förluster bibehålla silfver såsom grund för sitt myntväsen. Också hade K. M:t, då vid ofvan berörda förhällanden de kommitterades förslag om anslutning till det franska systemet måste anses hafva för det närvarande förfallit, funnit tanken på öfvergången till ett guldmyntsystem icke derför böra öfvergifvas, om också detta system nu mera borde på andra grunder byggas. I fråga om dessa nya grunder framträdde då främst behofvet af att med de närmaste grannländerna Norge och Danmark, i hvilka genemförandet af en dylik reform samtidigt förbereddes, vidtaga gemensamma åtgärder. De nära förbindelser, hvari vi stodo med dessa länder och erfarenheten em verkningarne af det hittills bestående förhållandet mellan det svenska myntet å ena sidan, samt det norska ech det danska å den andra måste nemligen göra det för oss i hög grad angeläget att erhålla ett myntsystem, som så vidt möjligt öfverensstämde med deras. Efter en förelöpande skriftvexling mellan cheferna för de respektive rikenas finansdeparment och sedan jemväl det i sistl. juli i Köpenhamn hållna tredje nordiska nationalekonomiska mötet gjort framställning om samfällda åtgärder för ästadkommande af ett gemensamt svenskt-norskt-danskt myntsystem. antog K. M:t det förslag om nedsättande af en gemensam kommission af svenska, norska och danska ledamöter, som af den danska regeringen officielt gjordes. I följd häraf hade en sådan kommissien varit nästlidet års höst församlad i Köpenhamn och afgifvit betänkande om antagande at ett för de tre nordiska konungarikena gemensamt, på guld grundadt myntsystem, hvilket betänkande i öfversättning komme att bland riksdagens ledamöter utdelas. Sedan derefter statskontoret i afgifvet utlåtande vid kommissienens förslag gjort flere anmärkningar och några förslag till ändringar framställts, hade K. M:t i sammansatt svenskt-norskt statsråd i Kristiania den 20 sistl. nov. förordnat, det man skulle söka mellan de förenade rikena och Danmark, under förbehåll af nationalrepresentationernas samtycke åstadkomma en konvention i ämnet, väsendtligen grundad på kommissionens förslag; och hade till följd häraf utsedda fullmäktige för Sverige och för Norge i Stockholm sammantrådt med fullmäktige från Danmark till en konferens, som efter genomgående af gjorda anmärkningar och ändringsförslag ledt till afslutamde under nyss omförmälda förbehäll af en den 18 dec, 1872 undertecknad och endast i mindre väsentliga punkter från nyss nämnda kommissionsförslag afvikande myntkonvention, hvarefter förslag till de lagar, som i Sverige dels tör öfvergången till det nya myntsystemet och dels för dess tillämpning härstädes erfordrades, blifvit inom firansdepartementet utarbetade. Sedan det hinder mot antagande at ett nytt myntsystem, grundadt på guld såsom ensam värdemätare, hvilket ansetts förefinnas i hittills varande lydelse af 72 Regeringsformen blifvit undanröjdt, har K. M:t funnit tidpunkten nu vara inne att påkalla riksdagens pröfning af den vigtiga frågan om införande af ett nytt myntsystem, i hvilket afseende K. M:t, med åberopande af den närmare utredning af ämnet, som innefattades i ett K. M:ts proposition bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden för d. 28 sistl. februari, föreslagit riksdagen att såväl lemna sitt samtycke till ofvan omförmälda mymtkonvention, som finnes propositionen bifogad, som ock antaga de merberörda proposition jemväl bilagda förslag till lagar dels om rikets mynt och dels om öfvergången till det nya myntsystemet.