Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 1

hon varit och som var barnets mor, aflidit, och att hon högtidligt lofvat sin döende matmor att föra barnet till Eugland och der begifva sig till någon dess slägtinge för att bedja honom taga vård om det. Qvinnan hade eiter sin matmors död tagit passagerarebiljett till Malta i den tanken, att Malta låge på hennes hemväg, och att hon skulle resa billigare, om hon sedan toge biljett från Valetta till England, än om hon köpte den i Triest för hela öfverresan. Men vid ankomsten till Valetta hade hennes penningar blifvit henne frånstulna, eller ock hade hon på annat sätt förlorat dem, så att hon var alldeles meddellös. Det var ännu värre, ehuru kapten Glint då ej visste det: hon var angripen af en farlig feber. Han tog henne om bord tillika med barnet, och det var det dummaste han någonsin gjort. Om det någonsin funnits en beskedlig tok till i verlden, så är det kapten Glint. — Han är den ädlaste, bäste och mest högsinnade bland män, mumlade flickan ömt, i det en hel verld af kärlek lyste i hennes ljufva ögon. — Sådana uttryck skulle ljuda bättre från mina läppar än från edra, sade mrs Glint skarpt. Men jag måste återkalla i edert minne hela eder historia såsom en förberedelse till något annat, som jag önskar säga er. Kaptenen tillsatte segel med sina nya passagerare om bor, och nästa dag var Margaret Cropsey i full feberyrsel. Då hon vid onkomsten till Marseille blifvit sämre i stället för bättre, skaffade han henne genom engelske konsulns bemedling inträde i ett hospital och kom till England utar henne. Han hade ej hjerta till att lemna det engelsk: