Göteborgsposten – 8 mars 1873, sida 2

mA 4041 14101 UR VIULVIL IH ärigt skadad. A —— Från Utlandet. Det storartade bedrägeri, som sistlidne lördag upptäcktes i Londons city, är ett ibland de listigaste försök, som någonsin gjorts i sin väg. Det är icke något ensamt stående svek, som föröfvats af några vanliga bedragare för åtkommande af några hundra pund. Det är tvärtom en väl uttänkt konspiration, som ovilkorligen måste ha utförts af män, hvilka äro synnerligt väl bekanta med handelsaffärer och kommendera ett stort kapital. Det sätt, hvarpå komplotten uppgjordes, angifver, att bedragarne hade den fullständigaste kännedom om affärsrörelsen i Londons City. Planen var att få falska vexlar diskonterade. Englands Bank är mycket försigtig i att antaga nya kunder i privilegiet att få diskontera. Ivorje person, sem öaskar att öppna en -diskontoräkning, måste presenteras af en af direktörerna, och i följd deraf anställas mycket noggranna undersökningar rörande hans respsctability och solvens. Det är högst osannolikt, att vanliga bedragare skulle kunnat förete fullt tillfredsställande rekommendationer för att förmå Engelska Banken att garantera dem diskonteringstördelen. Men Banken har en filial i Burlington-gardens, hvilken sköter sina affärer helt annerlunda. Den är afsedd för sådana herrars och damers samt West-Endhandlandes beqvämlighet, hvilka skulle finna det besvärligt att resa till City för sina tillfälliga aflärstransaktioner. Den sysselsätter sig derför vanligen icke med Cityhandelns stora vexelaffärer och är derför mindre bunden genom stränga bestämmelser, då det gäller att inlåta sig i affärer at denna art, hvilka möjligen kunna erbjuda sig. Konspiratörerna måste haft kunskap derom, och de uppgjorde sina planer att komma åt Engelska Banken öfver denna svagare punkt af dess försvarsverk. Den af londonerpolisen nu så ifrigt eftersökte personen började med att öppna vanlig depositionsräkning med Bankens filial i WestEnd. För detta ändamål behöfde han endast presenteras af någon kund, och det enda bevis på soliditet, sam Banken fordrade af honom, var depositionen af ett tillräckligt kontant belopp. Detta lemnades naturligtvis och utgjorde en del af det kapital, hvarmod planon utfördes. Alla de sålunda bundna ponningarne skulle naturligtvis slutligen återfås; men konspiratörerna måste ba varit väl försedda med medel för att kunna hålla en så stor summa penningar bunden i spekulationen. Ledaren af kompletten brådskade ej och var mycket mån om att få godt anseende om sig, innan han vågade sig på sitt djerfva streck. Han uppförde sig eu tid alldeles som en vanlig kund med goda hjolpkäller. Hanfdrog på sin depositionsräkning och fyllde beleppet, men höll det alltid vid god ställning. Efter en tid deponerade han några vexlar. Det var goda och äkta verlar. Men ?han vaktade sig; väl att icke brådska, och han fortsatte sina transaktioner med banken, tills han fått anseende om sig att vara en person, hvilken sysselsatte sig med en laglig och alltigenom förtroendevärd handel. Slutligen; kom; ögonblicket för presenterandet af de falska vexlarne. De diekontorades, utan tvekan, soch bedragarne lyckades stoppa i sin ficka c:a 80—90,000 p. storl. En del af dessa penningar nedlades, efter hvad det vill synas, i Förenta Staternas obligationer, så att bedragarne kunde alltigenom undvika skenet af att göra någonting ovanligt. De voro amerikanare, Warren och Noyes hette de, och hvad var mera naturligt, än att de skulle vilja ba sitt eget lands bonds? Alla dessa anordningar voro mästerstycken af sinurikhet och tålighet. Men sjelfva vexlarne skola ha kräft den största möda. Först och främst ha många af de etora firmor, på hvilka vexlarne voro dragna, för vana att begagna ett särskildt slags papper, med vissa vattenstämplar och tryckta delar. Allt detta måste eftergöras, och eftersom vexlarne voro dragna på mer än jen firma, måste flera sådana efterbärmningar ha gjorts. Så kommo dragningarne och namnteckningarno, och hvarje särskild vexel måste ha kräft ytterlig skicklighet i förfalskningen. Några vexlar voro endosserade af flera personer, så att det ibland fanns väl ett halft dussin namntockniangar på en enda vexel. Men vexlarne voro så fullkomliga, att man icke tviflade på äktheten hos någon. Komplotton hade önskad framgång. Penningarne erhöllos. Vexlarne voro dragna på trenne månader; det var ej troligt, att några vidare förfrågningar skulle göras om dem, förrän de förföllo och bedragarne skulle ha god tid att sätta sig i säkerhet för faran af att bli gripna. Men det är sällan, som dylika streck icke gå sönder genom ett eller annat förbiseende, och samma blef förhållandet med äfven denna dock så väl anlagda plan. Bedragarne presenterade tvenne vexlar, i hvilka acceptoringsdagen utelemnats. Förtrågning gjordes hos den firma, hvars accept sålunda icke var daterad; det upptäcktes nu, att vex